Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMT 011 SHEJKS ED-DIN OCH HANS DOTTER.
129
Vänj dig vid tystlåtenhet; sysselsätt dig med dina egna
angelägenheter och bruka icke många ord; kom ihog hvad skalden säger:
Tystlåtenhet år en prydnad, och i tystnaden ligger trygghet; derföre vare du ické
mångordig, när du talar!
Ty, om du en gång skulle komma att ångra din tystnad, skall du säkert hundrade
gånger komma att ångra, det du talat*
AfhàJl dig från att dricka vin, ty vinet är käjlati till allt ondt
Derom säger skalden: ^^
Jag bar öfvergifvit vinet och dem, som dricka det, och har blifvit en vån af dem<
som fördöma detsamma.
Yinet leder bort ifrån det råttas väg och öppnar dörren för det onda.
Hata ingen menniska och förtryck ingen, ty att förtrycka menniskor
år en låghet. Skalden säger:
Förtryck ingen, om du ån har magt dertill; om du det gör, skall du kanhända
ångra det en gång.
Ditt öga skall sofva, medan den förtryckte vakar och nedkallar hämd öfver dig; och
Guds öga är aldrig igenlyckt.
Bygg fuga på din rikedom, men förakta icke dig sjelf; gif icke nåj
gonting åt andra än dem, som förtjena det! Vårda det, som du eger, så
skall du hafva tillräckligt; men om du slösar dermed, så blir det ditt
förderf, och du skall då behöfva hjelp af den sämsta bland menniskor. Det
har blifvit sagdt af en skald:
Når mina penningar togo slut, bistod mig ingen man; men så länge ]ag hade
sådana i öfverflöd, voro alla menniskor mina vänner.
Huru många fiender umgingos icke med mig för min rikedom skull! Men i nöden»
tid blef jag öfvergifven af sjelfva min vän.
På detta sätt fortfor han att förmana sin son Hasan Bedr ed-Din, tilldess
lians själ skades ifrån kroppen. Ilasans hus blef nu ett sorgens hemvist,
och sultanen och alla emirerna sörjde öfver veziren; och han blef
begrafven. De fortforo sedan att söija ytterligare tvänne månader, och Nur
ed-Dins son red icke ut och gick icke heller till palatset eller infann sig
Tmn ork En Hult. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
