Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 BERÄTTELSEN OM NOR ED-D|N OCH HANS SON
hos sultanen; men konungen gaf hans plats åt en af sina hofman,
utnämnde i hans faders ställe en ny vezir och befallde denne att slå
sigill på alla Nur ed-Dins hus, på hans byggnader och öfriga egodelar.
Derföre begaf sig den nya veziren med sultanens tjenare till veziren Nur
ed-Dins hus i afsigt att sätta insegel på dettas port och fàngsla hans
son, Hasan Bedr ed-Din, samt föra honom inför sultanen, på det denne
måtte göra med honom hvad hans rättvisa fordrade. Men bland dem, som
följde med den nya veziren, fanns det en hvit slaf, som tillhört Nur
ed-Din, och denne kunde icke uthärda, att hans herres son skulle bli
behandlad på sådant sätt; han skyndade derföre till Hasan Bedr ed-Din,
hvilken han fann med lutadt hufvud och sörjande hjerta, allt för faderns
frånfälle skull, samt underrättade honom om hvad som var å färde.
Hasan frågade honom]: månne man dröjer med befallningens verkställande så
länge, att jag kan gå in i mitt’ hus och hemta något af mitt jordiska
goda, hvarmed jag kan uppehålla lifvet under min landsflykt? Men slafven
svarade: rädda dig sjelf! — Och när Hasan hörde dessa ord, höljde han
sitt hufvud med skörten af sin klädning, gick så skyndsamt han kunde
och flydde ur staden. Under vägen hörde han folket säga: sultanen har
sändt den nya veziren till den aflidne vezirens hus för att försegla allt
hvad den sistnämnde egde och fängsla hans son Hasan Bedr ed-Din samt
föra honom inför sultanen att dödas; — och folket beklagade honom för
hans skönhets och behagfullhets skull. När han hörde hvad sålunda
talades, tog han en väg, som han icke ämnat, och fortsatte sin vandring,
utan att veta hvart, tilldess ödet förde honom till han» faders graf.
När han kommit in på begrafningsplatsen, letade han sig fram
mellan grafvarna, tilldess han funnit sin faders, der han satte sig ned och
afbö|jde sitt hufvud. Och under det han satt der, nalkades en Jude fråo
El-Basrah och sade till honom: hvarföre, o min herre, ser jag dig på
detta sätt förändrad? Han svarade: när jag sof för en stund sedan, såg
jag i drömmen min fader, som förebrådde mig för det jag icke gjort ett
besök vid hans graf; derföre skyndade jag hit, fruktande, att dagen skulle
gå till ända, utan att jag varit vid grafven, ty sådant skulle hafva
förorsakat mig stor smärta. Juden fortfor vidare att tala till honom och sade:
o inin herre, din fader utsände några skepp med handelsvaror, och några
af dem hafva återkommit; nu är det min önskan att af dig handla
laddningen på de anlända skeppen mot tusen guldstycken för hvardera lasten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
