Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMT OM SHEMS EO-DIN OCn HANS DOTTER.
145
Han beredde genast allting fur resan, medtog allt, som erfordrades
till densamma, tillika med sin dotter och hennes son Adjib, fortsatte
färden den första dagen, den andra och den tredje samt ytterligare flera
dagar, tills han anlände till staden Damask och kom i sigte af denna stad
med dess af skalderna beprisade träd och strömmar. Han stadnade på
den öppna plats, som kallas Mejdt\n-el-Hasba, lät der slå upp sina tält
oeh sade till sina tjenare: här skola vi hvila ut i tvenne dagar.
Tjenar-ne begåfvo sig in i staden, dit hvar och en hade sitt ärende; den ena
ville sälja, den andra kupa, den trectøe gå i badet och den fjerde besöka
fmiadernas Moské, som icke har sin like i verlden. Adjib begaf sig
äfven in i staden, åtföljd af sin eunuch, för att roa sig med att bese
densamma; och euiuichen gick bakom Adjib samt hade i handen] en piska, med
hvilken lian kunnat ihjälslå en kamel. Och när folket i Damask såg
A4jib, hans yppiga vext och hans fulländade skönhet, samt ^varseblef,
huruledes han var utrustad med beundransvärda behag samt en godhet och
vänlighet, mer mild än zephiren, mer härlig än renaste vatten för den
törstige och mer ljuflig än helsan för den sjuke, samlade man sig omkring
honom och följde honom hoptals; några satte sig ned på gatorna och
väntade, tilldess han skulle komma förbi. Så skedde det, intilldess
slafven i enlighet med ödets beslut stadnade utanför Adjibs faders, Hasan Bedr
ed-Dins bod, som fordom tillhört kocken, hvilken i Kådis och vittnens
närvaro erkänt Hasan för sin adopterade son; men kocken var nu död
och hade lemnat Hasan all sin egendom, tillika med boden.
När slafven stadnade der denna dag, blef Hasan Bedr ed-Din varse
sin son och förtjust i honom vid åsynen af hans utmärkta skönhet;
faderskänslan närmade honom syelf ovetande hans själ till gossen, och hans
lyerta längtade efter denne. Han hade just vid detta tillfälle fått färdig
en rätt af granatäplen med socker; den af naturen fyelf väckta kärleken
yttrade sig så starkt hos honom, att han i sin förtjusning ropade Actøib till sig
och sade: o min herre, o du, som Qettrat mitt hjerta och min själ, till
hvilken alla mina känslor draga mig med hemlighetsfull magt, vill du icke
stiga hit in till mig och uppfriska mitt hjerta samt spisa af det, som jag
kan bjuda dig! Under det han så talade, strömmade hans ögon af
ofrivilliga tårar, och han tänkte på sitt förflutna lif och på sitt tillstånd i
detta ögonblick. När Adjib hörde sin faders ord, drogs haps hjerta
lika-Tura kI «■ Natt. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
