Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMT OM SHEMS ED-DIN OCH HANS DOITElt.
147
att söka honom öfver hela verlden, och Gud vet bast, huru mycket jag
längtar efter att återförenas med honom! — Ynglingen började bitterligen
gråta, och hans fader, som bevektes af hvad han hört, fällde likaledes
tårar, ty han ihogkoin sin egen öfvergifna belägenhet, huruledes han var
skiljd från dem, som han älskade, hade förlorat sin far och var långt
aflägsnad ifrån sin mor; äfven eunuchen intogs af medlidande itied honom.
De spisade tillsammans, tilldess de blifvit mätta, då ynglingen och
slafvén stego upp samt lemnade Bedr ed-Dins bod, medan denne sjelf
tyckte, att hans syäl öfvergifvit hans kropp och gått bort tillika med dem.
Han kunde icke ens ett ögonblick uthärda deras frånvaro utan stängde
sin bod och följde dem, ehuru okunnig derom, att ynglingen var hans son.
Han gick med snabba steg, tilldess han uppnådde dem, inan de kommit
at genom den stora porten; men eunuchen, som såg sig tillbaka efter
honom, frågade: hvad önskar du, o kock? Bedr ed-Din svarade: när ni
skiljdens ifrån mig, var det sotn skulle min själ hafva öfvergifvit min kropp;
efter som jag hade något göromål att uträtta i furstaden, önskade jag
fötøa med er, for att uträtta det, och hade för afsigt att sedan vända
tillbaka igen. Men eunuchen blef förtretad och sade till Adjib: detta var i
sanning en olycklig bjddning. Hans välvilja blir oss till besvär, ty, si! han
följer ju oss öfverallt! Nu såg sig Adjib omkring, blef varse kocken
och vredgades samt rodnade i ansigtet; men till eunuchen sade han: låt
honom gå på gatan, söm är öppen för alla Milsuhnän; men när vi
kommit derifrån och skola begifva oss till våra tält, så vilja vi drifva honom
tillbaka, så framt han då fbttfar på samma sätt, och vi se, att han följer
efter oss. Bedr ed-Din följde dem icke desto mindre ända till Mqdan
el-Hasba, och när de kommit i grannskapet af tälten, sågo de sig tillbaka
och blefvo honom varse; men Adjib blef vred, ty han fruktade, att eunuchen
skulle omtala alltför hans morfader, och ville icke, att någon skulle
veta, huruledes han gått in till en kock, och att denne följt efter honom.
Han stadnade stilla och såg på honom, tilldess hans öga mötte faderns,
hvilken nu blifvit som en krbpp utari själ; han tyckte sig läsa falskhet i
mannens blick och tänkte, att det kunde vara en bof, blef derföre ännfl
mer vredgad än förut samt tog upp en stèn och kastade denna mot sin
fader, så att han träffades i pannan och blef sårad samt föll ned
affevim-nad, medan blodet flödade üfVer hatis ansigte. Adjib begtf sig i sällskap»
med eunuchen titt tälten; men när Hasan’Bedr ed-Din kommit till sans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
