Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 ’
BERÄTTELSEN OM KUR ED-DIN OCn HANS SON
igen, torkade han bort blodet, skar ett stycke linne ifrån sin turban och
lindade det kring sitt hufvud, kände sig missbelåten med sig syelf och sade:
jag gjorde ofätt mot ynglingen, då jag stängde min bod och följde
honom ; han’ kunde icke gerna tro annat, än att jag hade brottstiga afsigter.
Han återvände till sin bod och sysselsatte sig med försäljningen af sina
varor, men kunde dervid icke undertrycka sin längtan efter sin moder,
som befann sig uti Basrah.
Veziren, hans farbroder, qvarstadnade uti Damask tre dagar och
afreste derifrån till Heins, från hvilken stad han vidare fortsatte sin
resa, anställande undersökningar öfver allt der han stadnade, tilldess han
kommit till Maridin och Mosul och Djarbekr. Han fortsatte sin resa ända
till Basrah, och när han kommit dit samt valt sig ett härberge derstädes,
infann han sig hos sultanen, som mottog honom med aktning och
hedersbetygelser samt frågade efter orsaken till hans ankomst. Veziren
berättade allt för sultanen och meddelade denne, att veziren Ali Nur ed-Din
vore hans broder. Sultanen utropade: Gud vare honom nådig! — och
sade.-o Sahib, han var min vezir, och jag älskade honom mycket; han dog
för tolf år tillbaka och lemnade efter sig en son, om hvilken vi dock
ingenting hört, utan sakna vi alla underrättelser om honom. Hans moder
är imellertid här, ty hon är dotter till min fordna vezir. När veziren
Shems ed-Din af konungen hörde, att hans brorsons moder ännu lefde,
blef han glad och sade: jag skulle önska att fa tala med henne.
Konungen gaf honom genast tillåtelse att besöka henne i hans broders hus,
dit han också strax begaf sig. Han kysste tröskeln, trädde in på en
öppen gård och såg der en dörr med en hvalfbåge af sten och deri
inlagda marmorstycken af skiftande färger; under det han vandrade omkring
huset och kastade sina ögon på marmorstenarna, varseblef han sin broder
Nur ed-Dins namn skrifvet med guldbokstäfver, och han kysste namnet
och fällde tårar. Derefter begaf han sig till det ruin, som beboddes af
hans broders gemål, modern till Hasan Bedr ed-Din af Basrah. Under
6in sons frånvaro hade hon alltjemt gråtit och sörjt både natt och dag;
men efter det hon på detta sätt länge sörjt sonen, lät hon till minne af
honom uppföra en grafvård af marmor midt i en sal, och der begrät hon
honom natt och dag samt sof icke pa något annat ställe än vid
grafvården. När Shems ed-Din trädde in, hörde han hennes röst, hur hon
talade till grafvården; men derunder närmade han sig, helsade henne, under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
