Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMT OM SnEMS ED-DIN OCB IIANS DOTTER.
149
rättade henne derom, att han var hennes gemåls broder, meddelade henne
allt, som skett, och invigde henne i alla enskildheter af det, soin tilldragit
sig. Han berättade henne, att hennes son Hasan Bedr ed-Din hade
tillbragt en hel natt hos hans dotter, men försvunnit på morgonen, och att
hans dotter födt honom en son, hvilken han fört med sig. När hon
hörde underrättelserna från sonen, och att han måhända ännu vore vid lif,
och när hon såg sin gemåls broder, full hon till hans fötter och kysste
dem samt tilltalade honom med följande verser:
Ar Gud Sr den ingifven, som underrättar mig om deras annalkande, ty den, som
det gör, har medfört den för mitt hjerta ljufvaste bland nyheter.
Om han ville vara nöjd med det, som är utnött, skulle jag till budbärarlön gifva
honom ett hjerta, slitet i stycken genom afskedets smärta.
Nu skickade veziren efter Adjib, och när han kom, stod hans
farmoder upp honom till mütes, omfamnade honom och grät; men Sheins
ed-Din sade till henne: nu är det icke tid till att gråta, utan fastmer tid att
bereda dig till att åtfölja oss på vår hemresa till Egypten; måhända vill
Gud föra oss tillsammans med din son, min brorson. - Hon svarade: jag
hör och lyder! Genast steg hon upp, samlade ihop all sin egendom och
sina skatter, ropade sina slafvinnor och redde sig till resan. Veziren Sheins
ed-Din begaf sig derefter till sultanen i Basrah och tog afsked afhonom, och
konungen sände med honom skänker och dyrbarheter till sultauen i Egypten.
Veziren begaf sig utan dröjsmål å väg, åtföljd af sin broders gemål,
och fortsatte färden, tills han anlände till staden Damask, der han
stadnade, lät slå läger och sade till sina tjenare: vi skola stadna i Damask
en vecka och der köpa skänker och dyrbarheter åt sultanen. Attøib åter
sade till eunuchen: gosse, jag längtar efter något tidsfördrif; statt derföre upp
och låt oss gå till torget i Damask och se till, hur det ser ut der och
hvad som händt den der kocken, som bjöd oss på granatäplcmos, och hvars
hufvud vi slogo sönder med stenen, ehuru han behandlat oss med godhet;
einot honom handlade vi ingalunda väl. Eunuchen svarade: jag hör och
lyder! Adjib begaf sig tillika med honom bort ifrån tälten, ty blodets röst
förmådde honom att besöka fadern, och de gingo in i staden samt
fortsatte vägen till kockens bod, dep de funno honom stående. Det var nära
till tiden för aftonböfien, och han hade händelsevis äfven nu lagat en rätt
af granatäplen; men när de kommo närmare intill honom, trängtade Adjibs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
