Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 ’ BERÄTTELSEN OM KUR ED-DIN OCn HANS SON
hjerta efter honom, så fort han blef honom varse, och han såg äfven
ärret efter den sten, som han kastat. Han sade till kocken: frid vare dig!
Vet, att mitt hjerta är med dig! — När Bedr ed-Din blef honom varse,
vaknade på nytt hans känslor för ynglingen, hans hjerta klappade högt
honom till möte, och han sänkte sitt hufvud mot marken sökande efter
ord att uttrycka hvad han kände, men ur stånd att finna, sådana.
Slutligen lyfte ban upp hufvudet, kastade en ödmjuk och bedjande blick
på ynglingen samt upprepade följande verser:
Jag längtade eller min älskade; men, då jag fick sc honom, blef jag häpen och
hade hvarken tunga eller öga i min magt.
Jag sänkte ödmjukt och vördnadsfullt mitt hufvud och skulle önskat kunna dölja
mina känslor; men de ville icke Inta fördölja sig.
Jag hade beredt mig på ursäkter i mängd; men när vi träffades, kom jag icke
ihog ett ord.
Derefter sade han till dem: fröjden mitt hjerta och äten af min rätt;
ty, vid Allah, så snart jag blef dig varse, trängtade mitt hjerta efter dig,
och jag skulle icke hafva följt dig, så framt jag icke varit beröfvad mitt
förstånd. — Vid Allah, — svarade Adjib, — du var i sanning vänlig
emot oss, och vi åto en bit med dig; men derefter följde du oss tätt i
spåren och skulle hafva kunnat göra oss förtret. Vi skola derföre icke
spisa hos dig en gång till, om du icke vill aflägga en ed, att du icke
skall följa oss, och på andra vilkor komma "vi aldrig mer till dig, fastän
vi ämna städna här i staden en hel vecka, emedan min morfader här
ämnar köpa skänker åt konungen. — Jag lofvar högtidligt att göra hvad
ni önskade, — svarade Bedr ed-Din. Då gick Adjib in i boden tillika
med eunuchen, och Bedr ed-Din ställde framför dera ett fat med
granatäple-mos, hvarefter Adjib sade till honom: ät med oss,! Och måtte Gud göra
en ända på vår bedröfvelse! Bedr ed-Din blef glad och satte sig till bords
med dem; men han vände icke sina ögon från ynglingen, utan hans
hjerta och hela hans själ voro fjettrade vid honom. Adjib varseblef
detta och sade till honom: förstod du icke, att jag sade dig, det du
var en besvärlig narr? Låt det nu vara nog med detta, och fortfar icke
längre med att betrakta mitt ansigte! Bedr ed-Din ursäktade sig och
började sticka bitar af rätten i Actøibs mun samt likaledes i
eunuc-hens. Derefter hällde han vatten öfver deras händer, och när de tvätt
sig, lossade han en sidenduk, som han burit omkring lifvet, och torkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
