Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMT OM SDEMS ED-DIN" OCH HANS DOTTER.
151
dem om händerna. Sedan stänkte han rosenvatten på dem ur en flaska, som
han hade i boden, och gick ut, men koin tillbaka med tvänne skålar
sher-bet, tillredd med rosenvatten och muskus, stäilde dessa framfor dem och
sädet gören er godhet fullkommen! Adjib tog den ena skålen och drack,
och Bedr ed-Din räckte den andra åt eunuchen; och bägge drucko, tilldess
de hade nog, saint tillfredsställde sin matlust till och med utüfverhvad de
vanligen brukade.
Derefter aflägsnade de sig och hastade tillbaka tili tälten; men Adjib
begaf sig in till sin farmoder, sin fäder Hasan Bedr ed-Dins moder, och
hon kysste honom och sade: hvar har du varit? Han svarade: inne i
staden. Och hon stod upp och bjöd honom ett fat granatäplemos, hvilket
händelsevis icke var tillräckligt sockradt; till eunuchen sade hon: sitt du
också ned tillika med din unga herre! Eunuchen sade för sig sjelf: vid
Allah, vi hafva ingen matlust! Han tog icke desto mindre plats och Aftøib
likaledes, ehuru äfven han både ätit och druckit tillräckligt förut; ynglingen
doppade en bit bröd i fatet och förtärde det; men till fö(jd af hans
öfver-inätthet syntes rätten honom osmaklig, så att han kände leda dervid och
sade: hvad är detta för en eländig hopsinörjelse? — Är du icke nQjdmed
min kok-konst, mitt barn? — frågade farmodern. — Ingen annan än jag
har lagat till denna rätt, och med undantag för din fäder, Hasan Bedr
ed-Din, fmnes det ingen menniska, som kan laga den så väl som jag. —
Vid Allah, ädla fru, — återtog Acjjib, — denna din fätt är icke väl
tillagad; vi hafva just nu inne i staden besökt en kock, som hade tillagat ett
granatäplemos; inen doften deraf var sådan, att lyertat vidgades deraf,
och smaken så förträfflig, att den kunnat väcka ny matlust hos den
redan öfVermätte; din tillredning är ett intet i jemförelse med hans.
När farmodern hörde detta, blef hon utom sig af harm, vände sig
emot eunuchen och sade till honom: ve dig! Skall du föra mitt barn på
villovägar och taga honom med dig uti gårkök! — Eunuchen blef rädd,
ursakade sig och sade: vi gingo icke derin, utan kommo endast
der-förbf; — men Adjib sade: vid Allah, vi gingo in och åto, och det, som vi
åto, var smakligare än denna din tillredning. Derefter stod förmodern upp
och underrättade sin svåger om saken samt uppretade honom mot
eunuchen. Slafven blef följaktligen förd inför veziren, som sade till honom:
hvarföre tog du min son med dig till gårküket? Eunuchen var rädd och
sade återigen: vi voro. icke derinne. — Jo, inföll Adjib, — vi voro der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
