Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
BERÄTTELSEN OM NCR ED-BIN OCII HANS SON
och nu börjades färden. Denna fortsattes till nattens inbrott, då man
gjorde halt för att spisa. Bedr ed-Din blef framtagen ur kistan och fick
mat, men inlåstes derefter återigen uti kistan och fördes på samma sätt
till nästa nattläger. Här blef han likaledes utsläppt, och veziren sade till
honom: är du den, som kokat granatäplemoset? Han svarade: ja, o min
herre! Och veziren sade: lägg black på hans fötter! Befallningen åtlyddes,
och han insperrades uti kistan återigen. Resan fortsattes till Kairo, och
när tåget kommit till den del af staden, som kallas Er-Rejdanijeh, befallde
veziren, att Bedr ed-Din åter skulle tagas upp ur kistan, samt att man
skulle hemta en timmerman, till hvilken han sade: gör ett kors åt denna
man! Hvad äinnar du företaga med korset? frågade Bedr ed-Din. Veziren
svarade: jag ämnar låta korsfästa dig derpå och nagla dig fast dervid och
sedan föra dig igenom staden. — Hvarföre, — frågade Bedr ed-Din, —
ämnar du handtera mig på sådant sätt? Veziren svarade: för det att du
tillredt granatäplemoset så illa och pepprat det alltför litet. — Ämnar du
verkligen behandla mig på detta sätt, för det jag pepprat granatäplena för
litpt? — utropade Bedr ed-Din. — Är det icke nog, att du insperrat mig
så som du gjort och låtit gifva mig]blott ett enda mål om dagen?—Veziren
svarade: just för det, att du pepprat granatäplena för litet, skall din
vedergällning icke bli någonting ringare än döden. Och Bedr ed-Din visste
icke hvad han skulle siiga, utan fällde tårar öfver sitt olycksöde och stod
en stund försjunken i djupa tankar. Veziren frågade honom: hvad tänker
du på? Han svarade: på lågt hämndlystna menniskor, sådana som du;
ty, om du vore en rättsinnad menniska, skulle du icke behandlat mig på
detta sätt för det jag försummat pepprandet af’ en maträtt. — Veziren
svarade.- det är vår skyldighet att bestraffa dig, på det du icke måtte ännu
en gång förfalla till samma fel, — hvartill Bedr ed-Din svarade: redan det
ringaste af det, som du tillåtit dig emot mig, skulle hafva varit ett
tillräckligt straff. Veziren upprepade icke destomindre: din död är
oundviklig. — Detta samtal egde rum, under det timmermannen arbetade på
korset och Bedr ed-Din var åskådare af hans arbete.
Derunder hade natten hunnit inbryta, då Bedr ed-Dins farbroder på
nytt lät innesluta honom i kistan och sade: i morgon skall du bli
korsfäst. Han väntade derefter, tilldess Bedr ed-Din somnat in, då han åter
satt upp med allt sitt folk, lät kistan bäras framför sig, intågade, i den
egentliga staden och begaf sig till sitt hus. När han kommit dit, sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
