Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ’ BERÄTTELSEN OM KUR ED-DIN OCn HANS SON
ögon. Han tog på siu turban och sina underkläder samt på pungen med
de tusen guldstyckena och utropade: Allah är allvetande! Men mig
förefaller det, som skulle en dröm föregyckla mig allt detta. Och han stod
i sin ytterliga förvåning likasom fastnaglad vid golfvet. Nu yttrade Sitt
el-Hosn till honom: hvarföre ser du dig omkring med sådan förvåning, och
hvi är du så tankfull ? Sådan var du icke i början af natten. — Och han
log och frågade henne: huru många år har jag varit frånvarande från dig?
— Allah bevare dig! — utropade hon. — Allahs namn öfverskygge dig!
Du har ju icke varit längre än till det lilla rummet derute. Hvad kan väl
hafva föregått i dina tankar. — När han hörde detta, log han och
svarade: du har talat sanning; men, sedan jag gått ifrån dig, blef jag
öfverraskad af sömnen, och jag drömde, att jag var kock i Damask och att
jag vistats der tolf år; och jag tyckte, att en yngling af de förnämligas,
söner kom till mig, beledsagad af en eunuch, — och han berättade
allt, som händt honom efter och i följd af ynglingens besök. Han förde
nu handen öfver sin panna, kände ärret efter den kastade stenen och
utrop/ide: vid Allah, o min herrskarinna, dat ser ut, som skulle det hafva
varit verkligt, ty han kastade en sten inot min panna och slog ett hål
deri; det ser sålunda ut, som skulle detta i verkligheten tilldragit sig,
medan jag var vaken; men sannolikt föreföll denna dröm, medan- vi sofvo
bägge två. Det föreföll mig i drömmen, som hade jag blifvit förflyttad till
Damask utan mössa, turban eller underbyxor, och som hade jag der
antagit en kocks yrke. — Återigen förblef han en lång stund tyst och
försänkt i tankar. Derpå tillade han: vid Allah, jag tyckte, att jag kokat ett
mos af granatäplen, och att jag pepprat för litet derpå. Sannerligen måtte
jag icke hafva varit sofvande och hafva sett allt detta under min sömn.
— Jag besvär dig vid Allah, — sade Sitt el-Hosn, — att du berättar mig
hvad du mera sett! Och han berättade alltsammans för henne och tillade:
om jag icke vaknat, skulle de hafva korsfäst mig på ett kors af trä. —
Af hvilken orsak? — frågade hon. — Han svarade: af den orsak, attjag
pepprat mina granatäplen alltför litet. Och jag tyckte äfven, att de refvo
ned min bod, slogo sönder alla mina kärl, lade mig uti en kista och
hemtade en timmerman, som skulle sammansätta ett kors af trä, ty det var
deras afsigt att korsfästa mig på detsamma. Lofvad vare derföre Gud,
som lät allt detta vederfaras mig i sömnen och lät det icke hända mig,
medan jag var vaken! — Sitt el-Hosn, som icke kunde afhålla sig ifrån att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
