Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PUCKELRYGGIGE.
11
per, så skall jag skriftligen försäkra dig derom. Derefter tog jag
tygstycket af honom, skref papperet med egen hand och lemnade tyget till damen
mëd de orden: tag detta och gå; om du vill, så kan du lemna mig
betalningen på marknaden, eller ock må det vara en skänk af mig till digT
om du hellre så behagar! Hon svarade: Gud belöne dig och välsigne dig
med min egendom och göre dig till inin äkta inan; och måtte Gud höra
denna min bön! —Min herrskarinna, — fortfor jag,—tag emot detta tyg
och ett annat derjemte, detsamma likt; men tillåt mig att få se ditt
ansigte! Hon lyfte på sin sltjja, och när jag fick se hennes ansigte,
afpassade denna syn mig tusende suckar, och mitt tøerta blef hänfördt af
kärlek till henne, så att jag icke längre förblef herre öfver mitt förstånd.
Derefter fällde hon sin slqja återigen, tog tygstycket och sade: o min
herre, lemna mig icke till ett rof åt förtviflan! Derpå gick hon, medan jag
ända till långt efter timman för aftonbönen stadnade qvar i bazaren utan
att kunna reda mina tankar, ty kärleken beherrskade mig oinskränkt. Uti
öfvermåttet af min kärlek gjorde jag köpmannen några frågor om henne
inan jag aflägsnade mig, och han svarade: hon är ett rikt fruntimmer
och dotter till en afliden emir, som lemnat henne mycken förmögenhet
i arf.
Nu tog jag afsked af honom och begaf mig till min khan, der man
dukade upp aftonmåltiden för mig; men mina tankar voro
sysselsatta med henne, och jag kunde ingenting förtära. Jag lade inig ned
till hvila; men ingen blund kom i mina ögon, och jag låg vaken ända
till morgonen, då jag stod upp och iklädde mig en annan drägt än den,
som jag burit dagen förut; sedan jag druckit en bägare vin och ätit
några bitar till frukost, begaf jag mig åter till köpmannens bod, helsade
honom och satte mig ned bredvid honom. Snart kom damen, ännu mer
dyrbart klädd än förra gången och beledsagad af en ung slafvinna; hon tog
plats, helsade mig i stället för Bedr ed-Din och yttrade med en röst, så
vältalig, att jag aldrig hört dess like i mjukhet och mildhet: sänd med mig
någon, som kan mottaga de tolfhundrade silverstyckena, som utgöra det
af mig köpta tygets värde! — Hvarföre denna brådska? — frågade jag.
Hon svarade: måtte vi aldrig förlora dig! Och hon betalade mig
penningarna, och jag fortfor att samtala med henne samt gjorde henne ett
tecken, hvilket hon förstod, och hvarmed jag tillkännagaf min önskan, att få
göra henne ett besök; då stod hon plötsligen upp och uttryckte sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
