- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / II. Bandet /
13

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN PUCKELRYGGIGE.

13

morgon och hemta mig härifrån! — I Allahs namn! — svarade han, dä
jag lemnade honom ett fjerdedels guldstycke, efter hvars mottagande han
aflägsnade sig. Jag bultade på porten, hvilken öppnades af två unga
jungfrur, hos hvilka qvinnlighetens former nyss börjat utveckla sig; de liknade
två fullmånar och sade: träd in! Vår herrskarinna väntar dig, och hon har
af kärlek till dig icke kunnat sofva en blund under den förflutna natten. Jag
fördes in uti en sal i övervåningen; denna sal hade sju dörrar och med
jalusier försedda fönster, som vette ut åt en trädgård, der det fanns frukter af
alla slag, rinnande bäckar och sjungande foglar; salens väggar bestodo af
yppersta gips, hvari man kunde se sig sjelf såsom i en spegel; taket var
pryddt med förgyllningar och omgifvet med inskrifter i gyllene bokstäfver
på himmelsblå botten. Der ftmnos dyrbarheter af alla slag, som bländade
åskådarens blickar; golfvet var af brokig mfirmor, och midt på detsamma
stod en springbrunn, med fyra ormar af rödt guld, som i bassinens fyra
hörn ur sina gap utkastade ett vatten, glittrande likt perlor och juveler;
deqeinte funnos der mattor af kulört siden och dyrbara dynor.

Jag inträdde der och tog plats; knappt hade jag satt mig ned, förrän
husets värdinna nalkades. Hon bar på sitt hufvud en krona, prydd med
perlor och juveler; hennes händer och fötter voro färgade med henna och
hennes barm prydd med guld. Så snart hon blef mig varse, log hon
mig till möte, omfamnade mig och sade: är det sanning, att du kommit
till mig, eller är detta en dröm? — Jag är din slaf, — svarade jag;
och hon tillade: du är välkommen! Sannerligen, alltifrån första stund jag
såg dig, har icke sömnen varit ljuf för mig, icke mat eller dryck för
mig haft något behag. — Sådant har förhållandet varit med mig, —
svarade jag, — och vi satte oss ned för att samtala. Jag höll mitt hufvud
nedsänkt mot golfvet, så blyg och försagd var jag; men jag hade icke
förblifvit länge i denna ställning, då man ställde framför mig en måltid,
bestående af de mest utsökta rätter. Jag spisade i hennes sällskap,
tilldess vi bägge voro mätta, då man kom in med handfhtet och kannan,
och jag tvådde mina händer. Derefter bestänkte vi oss med rosenvatten,
satt på muskus, och togo åter plats bredvid hvarandra för att samtala;
vi uttryckte för hvarandra våra ömsesidiga känslor, och hennes kärlek
beherskade mig så, att all den rikedom, som jag egde, tycktes mig utan
värde i jemförelse dermed. På detta sätt njöto vi af hvarandras samtal,
tilldess natten nalkades, och slafvinnoma kommo ned med aftonmåltid och vin af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free