Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
BEHÄTTELSEN 011
alla slag, hvarefter vi fortforo att dricka ända till midnattstid. Aldrig i
min lefnad hade jag tillbragt en sådan natt När det blef morgon, stod
jag upp, kastade för hennes fötter duken med guldstyckena, tog afsked
af henne och gick; men när jag stod färdig att gå, började hon gråta
och sade: o min herre, när skall jag nästa gång få se ditt älskliga
anlete? Jag svarade henne: jag skall vara hos dig vid början af natten.
När jag kommit ut, träffade jag egaren af åsnan, som bürit dit mig
dagen förut, nu väntande på mig vid porten; jag satt upp och
återvände till Mesrurs khan, der jag satt af, gaf åsnedrifvaren ett halft
guldstycke och sade: kom tillbaka i solgången! Han svarade: vid mitt
hufvud lyder jag din befallning.
Jag inträdde i khanen, förtärde min frukost och begaf mig derefter
ut för att uppbära betalningen för mina varor, hvarefter jag återvände dit
tillbaka. Jag hade för min hustrus räkning låtit tillreda ett stekt lamm
och köpt några konfektyrer; nu ropade jag en bärare, beskref för honom
det ställe, dit han skulle gå, och lemnade honom hans bärarelön.
Derefter sysselsatte jag mig åter med mina angelägenheter, tilldess solen gick
ned, då egaren af åsnan kom, och jag medtog femtio guldstycken, inlagda
i en duk. När jag kom fram till hennes hus, fann jag, att man der hade
sköljt marmorgolfvet och blänkt upp alla kärl af koppar och messing, fyllt
lamporna med olja, tändt ljusen, dukat fram aftonmåltiden och slagit upp
vinet; och när min hustru såg mig, slingrade hon sina armar kring min
hals och sade: du har gjort mig bedröfvad genom din frånvaro!
Derefter ställdes borden framför oss, vi spisade, tills vi blifvit mätta, och
slafvin-norna togo bort det första bordet, men satte fram vinet. Så sutto vi der
och drucko, åto torkad frukt och roade oss ända till midnattstid.
Derefter lade vi oss att sofva till morgonen, då jag stod upp, lemnade henne
de femtio guldstyckena likasom förut och aflägsnade mig.
Så hade jag fortfarit en lång tid, tilldess jag en morgon vaknade och
fann mig icke ega något enda stycke hvarken silfver eller guld, då jag
sade vid mig sjelf: detta är ett verk af djefvulen! Och jag upprepade
följande verser:
Menniskans glädje fördunklas af fattigdomen, likasom den nedgående solen
bortskymmes af moln.
År den fattige frånvarande, så kommer ingen menniska ihog honom; Sr ban
närvarande, få får ban icke dela de andraa nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
