Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PüCKELRTGGlGE.
15
I bazarerna smyger ban sig undan, (Br att icke bli sedd; men på folktomma
stållen utgjuter ban sina tårar.
Vid Allah, den, som blifvit hemsökt med fattigdom, Sr en främling bland sina
egna närmaste!
Försjunken i sådana tankar, vandrade jag framåt till Byn el-Kasrejn
och begaf inig derifrån till Bab Zuvvejleh, der jag fann en stor folksamling,
så att hela porten var uppfylld af menniskor, som trängdes der. Efter
ö-dets vilja kom jag utan min egen afsigt att bli skuffad emot en ryttare, så
att min hand kom i beröring med hans ficka, i hvilken jag kände en
penningpung; denna fattade jag uti och drog fram den ur fickan. Men
ryttaren kände, att hans ficka blef lättare, fürde sin hand dit och fhnn
ingenting der; han kastade nu en blick på mig, lyfte sin hand med
stridsklubban och lät denna falla ned på mitt hufvud. Jag störtade till marken, och
folket samlade sig omkring oss, grep ryttarens häst i tygeln och sade:
skall du gifva "den unga mannen ett sådant slag derföre, att det är
trängsel här? Men han ropade till dem och sade: den unga mannen är en tjuf;
och jag började rädas, då jag hörde detta. Det omkring mig samlade
folket sade: nqj, det är en aktningsvärd ung man, och han har ingenting
tagit. Några trodde detta, men andra ville icke tro derpå; efter mycket
skrikande hit och dit släpade folket mig med sig i afsigt att rycka mig
ifrån ryttaren. Enligt ödets bestämmelse kom i detsamma Walin genom
porten, tillika med flera andra överhetspersoner, och när han såg det
omkring mig samlade folket samt ryttaren frågade han: hvad är här åfärde?
Hyttaren svarade: !vid Allah, o emir, denne är en tjuf! Jag hade uti min
ticka en blå pung, som innehöll tjugo guldstycken, och han tog pungen,
medan jag icke kunde komma ur stället i foikhvimlet. — Hade du någon
annan i sällskap med dig? — sporde Walin. Ryttaren svarade.- ny! Men
Walin ropade åt den förnämsta bland sina genare och sade: grip samt
undersök honom! Mannen grep mig, jag hade ingen, som tog mig i
försvar, och Walin sade: kläd af honom allt, som han har på sig! När
detta skett, funno de penningpungen i mina kläder. Walin tog den,
räknade penningarna och fann, att de utgjorde tjugo guldstycken, såsom
ryttaren hade sagt; då blef han vred och ropade åt sina följeslagare, att de
skulle föra mig fram till honom. De åtlydde befallningen, och han sade
till mig:, tala sanning, unge man! tog du penningpungen? — Jag sänkte
mitt ansigte ned mot jorden och tänkte vid mig syelf: om jag säger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
