- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / II. Bandet /
16

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

BERÄTTELSEN OM

/

jag icke stulit den, så skall det gagna till ingenting, ty han har tagit
fram den ur mina kläder; och sflger jag, att jag tagit honom, så råkar
jag i olycka. Jag lyfte derföre upp mitt hufvud och sade: ja, jag har
tagit den. N8r Walin hörde dessa ord, förvånades han och begärde vittnen;
sådana trädde också fram och betygade, att de hört min bekännelse. —
Allt detta egde rum vid Bab Zuwqleh. — Derpå gaf Walin skarprättaren
befallning att afhugga min högra hand, och han högg af densamma. Men
ryttarens hjerta blef rördt af medlidande med mig, och han lade sig ut
för mig, att jag måtte fa behålla mitt lif, så att Walin frigaf mig och
begaf sig bort. Folket stod ändock samladt omkring mig, och man gaf
mig vin att dricka; ryttaren räckte mig till och med pungen och sade: du
tyckes vara en hygglig yngling, och det passar dig icke att vara tjuf. Jag
tog pungen och tilltalade honom med fötøande verser:

Vid Allah, gode herre, jag iar ingen röfvare; icke heller var Jag någon ljuf, tro

mig, du den bästa bland menniskor!

Men lyckans veilingar kommo plötsligt öfver mig; ångest, oro och fattigdom
blefvo mig öfvermSgtiga.

Jag gjorde det icke; men Gad sköt en pil, som stötte oskuldens krona bort

ifrån mitt hufvud-

*



Ryttaren skiljdes derefter från mig, efter det han gifvit mig
penningpungen, och äfven jag aflägsnade mig, men svepte furst in min hand i
ett kläde och stoppade henne i barmen. I helt annan belägenhet än förut
och likblek i ansigtet med anledning af allt hvad jag lidit, begaf jag mig
• till min hustrus boning, der jag ångestfull och bedröfvad kastade mig på
bädden. Min hustru varseblef förändringen i mitt yttre och frågade: hvad
8r det, som vederfarits dig, och hvarföre ser jag dig på detta sätt
förändrad? Jag svarade henne: jag har ondt i hufvudet och mår icke väl. När
hon hörde detta, blef hon bedröfvad och illamående af bekymmer fur mig
och sade: plåga icke mitt lyerta, o min herre! Sätt dig upp och lyft ditt
hufvud och meddela mig hvad som händt dig denna dag, ty uti dina
anletsdrag läser jag en hel lång berättelse. — Tala icke till mig! —
återtog jag. Men hon grät och sade: det ser ut, som skulle du hafva
tröttnat vid mig, ty ditt uppförande nil är raka motsatsen till det, hvilket du
annars brukar iakttaga. Derefter böljade hon återigen gråta och fortfor
att tilltala mig, fastän jag icke gaf henne något svar. Så nalkades natten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free