Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PUCKELRYGGIGE.
17
då hon dukade upp något mat för mig; jag vidrörde dock ingenting, ty
jag ville icke, att hon skulle se mig äta med venstra handen, utan sade:
jag känner för närvarande ingen matlust. Hon återtog: säg mig hvad som
händt dig i dag, och hvarför du är så bedröfvad och nedslagen. Jag
svarade: jag skall strax berätta dig allt, när jag hunnit lugna mig. Hon työd
mig då vin och sade.- drick! Det skall skingra dina bekymmer! Du måste
dricka och tala om allt för mig. Jag svarade: om det måste så vara, så
räck mig drycken med din egen hand! Hon fyllde en bägare och drack,
fyllde den derefter på nytt och räckte den åt mig. Jag tog bägaren
af henne med venstra handen, och medan tårarne runnö från mina ögon
upprepade jag följande verser:
När Gud vill, att någon olycka skall drabba en menniska, som eger förstånd och
hörsel och syn,
Så gör han hennes öron döfva och hennes öga blindt och drager ifrån henne
hennes förstånd som ett hårstrå.
Men när han ftillbordat sina afsigter med henne, skänker han henne förståndet
åter, på det hon hädanefter måtte taga sig till rara.
Efter dessa ord grät jag på nytt; men hon uppgaf ett tøudeligt
anskri och sade: hvarföre gråter du? Du har förkrossat mitt hjerta! Och
hvarföre fattade du bägaren med venstra handen? — Jag svarade henne:
jag har en bulnad på högra handen. — Låt mig se derpå, — sade hon,
så skall jag öppna den. — Ännu är det icke tid att öppna den, —
svarade jag; — men gör mig inga vidare frågor derom, ty för närvarande vill
jag icke visa dig handen. Derefter tömde jag bägaren, och hon fortfor att
skänka uti åt mig, tilldess jag blef drucken och insomnade på samma
ställe der jag suttit. Nu upptäckte hon, att det icke fanns någon hand
på min högra arm, och vid närmare efterforskande fann hon
penningpungen med guldet.
Vid denna syn greps hon af en sorg, sådan ingen annan någonsin
erfarit; hon led det cjjupaste lyerteqval för min skull ända till morgonen,
då jag vaknade och fann, att hon åt mig tillagat en rätt, bestående af fyra
kokade höns, hvilka hon ställde fram för mig. Derefter bjöd hon mig en
bägare vin, och jag åt och drack, stoppade penningpungen hos mig och
ämnade aflägsna mig, då hon sade: hvart ämnar du taga vägen?
Jagsvarade: dit och dit för att förjaga något af den ångest, som trycker mitt
Tm«n och län N.lt. II B. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
