Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PUCKELRTGGIGE.
27
mina armar kring hennes hais, utom mig af glädje öfver vår förening, på
hvilken jag knappast kunde tro. Men i detsamma kände hon, att min
hand luktade zirbadjeh, och uppgaf genast derefter ett tøudeligt anskri, som
lockade slafvinnorna in i rummet från alla håll.
Jag kände mig häftigt uppskakad och visste icke, hvad detta skulle
betyda. De i rummet inkomna slafvinnorna sade till henne: hvad har
händt dig, o vår syster? — hvarpå hon svarade med ljudelig röst: befria
mig från den här galningen, hvilken jag inbillade mig vara en man med
förstånd! Hvilken anledning har du att anse mig för galen? — frågade
jag. — Du galning, — återtog hon, — hvarföre har du ätit zirbadjeh och
icke tvått din hand? Vid Allah, jag vill ingenting hafva att skaffa med
dig till straff för din brist på sundt förstånd och din väiryeliga osnygghet.
Med dessa ord lossade hon fVån sin sida en piska och slog mig dermed
på ryggen, tilldess jag blef sanslös af slagens våldsamhet. Derefter
yttrade hon till de andra flickorna: fören honom inför stadens ordningsman,
på det denne måtte -afliugga den af hans händer, med hvilken han ätit
zirbactøeh, och hvilken han icke tvättat efteråt. När jag hörde detta,
utropade jag: det finnes ingen kraft och magt annat än hos Gud allena!
Ämnar du låta afhugga min hand, för det jag ätit zirbacljeh och försummat
att tvätta den? — Och jungfrurna, som stodo omkring oss, bönföllo hos
henne och sade: o vår syster, var icke vred på honom för det, som han
nu brutit! Men hon svarade: vid Allah, någonting måste jag skära bort
från hans händer och fötter! Dermed gick hon bort och visade sig icke
för mig på tio dagar; men efter deras förlopp kom hon tillbaka till mig
och sade: du svartansigte, är jag dig icke värdig? Hur vågade du äta,
utan att två din hand? — Hon ropade på slafvinnorna, som bakbundo
mina händer; och hon grep en skarp rakknif samt afskar bägge mina
tummar och bägge mina stortår, såsom j sen, vänner; och jag afsvimmade.
Derefter strödde hon på mina sår ett pulver, sotn hämmade blodflödet;
och jag sade: jag skall icke äta zirbadjeh så länge jag lefver, utan att
två mina händer fyrtio gånger med alkali och fyrtio gånger med sjögräs
och fyrtio gånger med tvål; — och hon fordrade af mig en ed, att jag
icke skulle äta denna rätt, utan att två mina händer på det sätt, jag nyss
sagt. Detta är skälet, hvarföre jag skiftade färg, när zirbadjehsoppan här
sattes fram, ty jag tänkte då vid mig syelf: denna rätt var orsaken dertill, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
