- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / II. Bandet /
42

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■il

BERÄTTELSEN OM

Alla yrken &ro tillsammanstagna likasom ett perlband, och donna barberare Sr

den förnämsta perlan deri.

Han öfverträffar alla, som äro utrustade med (örstånd, och under hans händer

äro konungars hufvuden.

Lemna, — sade jag, — det, som icke kommer dig vid! Du har
nedstämt mitt hjerta och förvirrat mina tankar. — Jag förmodar, att du har
brådtom, — återtog han. — Jag svarade: Ja! Ja! Ja! — Skynda
långsamt! — sade han. — All brådska kommer sannerligen från ctøefvulen;
och Han, öfver hvilken välsignelse och frid vare, har sagt: det bästa bland
göromål är det, som begynner med mogen öfverläggning. Jag befinner
mig, vid Allah, i osäkerhet om det, som du förehafver; jag önskar derföre,
att du måtte låta mig veta hvad det är, hvarmed du brådskar så mycket,
och Gud gifve, att det måtte vara godt, ty jag fruktar, att så icke är.

Ännu återstodo tre timmar till den utsatta tiden. Han kastade i
vredesmod rakknifven ifrån sig, tog sitt astrolabium och gick ut för att
å-terigen observera solen; han var ute en lång stund, kom så tillbaka och
sade: till tiden för bönen äro ännu tre timmar qvar, icke mer och icke
heller mindre. — Var tyst, för Allahs skull! — sade jag, — du har redan
söndersmulat min lefver! Derpå lättade han rakknifven, drog densamma,
såsom han gjort första gången, och rakade åter en del af mitt hufvud,
men höll upp igen och sade.- jag är ängslig för din stora brådska skull.
Om du ville meddela mig orsaken dertill, så skulle det vara bättre för dig,
ty du vet, att din fader icke brukade göra någonting utan att fråga mig
till råds.

Jag insåg nu, att jag omiyligen kunde slippa" hans enträgenhet, utan
sade vid mig sjelf: tiden för bönen är snart inne, och jag önskar gå, inan
folket kommer ut från gudstjensten; skulle jag uppehålla mig blott helt
litet längre, så vet jag icke, huru jag skall komma in till henne. Jag sade
derföre till honom: skynda dig och upphör med ditt prat och din
oförskämdhet! Jag har nämligen brådtom att komma till ett sällskap af mina
vänner, der jag väntas. När han hörde mig yttra någonting om ett
sällskap, utropade han: denna dag är välsignad för mig! J går besvor jag ett
antal af mina närmare vänner att komma och spisa hos mig, men glömde
att tillreda någonting för dem att spisa; nu först kom jag ihog det. Ack,
huru missbelåtna skola icke de bli med mig, och hvad skall jag icke allt
nödgas utstå för min glömska! — Jag lugnade honom med följande ord:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free