Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PUCKELRYGGIGE.
45
nog vilja taga mig med dig; jag 8r mer pålitlig än alla andra män och
skall biträda dig att vinna det, som du önskar. Jag befarar, att du ämnar
besöka något främmande fruntimmer, och att ditt lif skall komma i fara,
ty i denna Baghdnds stad kan ingen företaga sig någonting sådant,
allraminst på en sådan dag som denna; Wali’n uti Baghdad för nämligen ett
skarpt tveäggadt svärd. — Ve dig, du skamlösa gamla man! — utropade
jag. — Hvad är detta för ord, ined hvilka du tilltalar mig! — Efter detta
tilltal förblef han tyst en lång stund.
Nu var bönestunden inne, och tiden för utropandet deraf ifrån
moskéerna nära, och nu hade han ändtligen slutat rakningen af-mitt hufvud.
Då sade jag till honom: begif dig med dessa rätter och detta vin till dina
vänner, ,så skall jag vänta på dig, tills du kommer tillbaka, då du skall
få vara mig följaktig. Jag försökte allt möjligt till att föra honom bakom
ljuset, på det han måtte gå sin väg; men han sade till mig: sannerligen
vill du icke bedraga mig; du ämnar gå ensam och störta dig sjelf i en
fara, från hvilken det icke gifves någon mqjlighet för dig att undkomma.
Vid Allah! Vid Allah! lemna icke detta ställe, förrän jag kommer och
följer med dig, på det jag måtte veta, hurudant slutet skall bli på detta ditt
förehafvande! — Jag svarade: ja; men var icke borta härifrån alltför
mycket länge I Derpå tog han rätterna och vinet och det andra, som jag
hade gifvit honom, men lemnade alltsammans åt en bärare, som skulle
föra det hem till hans boning, och gömde sig sjelf uti en gränd. Jag
stod genast upp. Mueddinerna hade redan sjungit fredagshelsningen från
minareterna, och jag klädde mig samt begaf mig ensam å väg, anläude
till den bekanta gatan och stadnade vid porten till det hus, der jag sett
jungfrun; men si! barberaren var bakom mig, och jag hade icke vetat det
förr. Jag fann porten öppen och trädde in; i detsamma kom äfven husets
herre tillbaka från bönen, gick in i sin sal och tillstängde porten; och jag
tänkte vid mig sjelf: huru kunde den djefvulen taga rätt på mig?’
Nu hände sig just vid denna tid, och på det’ Guds beslut att
beskyddets förlåt skulle remna fVamför mig måtte gå i fullbordan, att en
slafvinna, som tillhörde herrn i huset, begick något fel, till straff för hvilket
han slog henne, så att hon böljade skrika, då en slaf skyndade in till
honom för att befria henne, men likaledes blef slagen och skriade. Deraf
trodde barberaren, att det var jag, som fick stryk, hvarföre äfven han
började skria och ref sina kläder sönder och strödde stoft på sitt hufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
