Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•DEN PUCKELRYGG IGE.
49
rattaren afslog deras hufvuden; men jag blef skonad. Khalifen vände sina
ögon mot mig, blef mig varse och frågade skarprättaren: hvarföre har du
icke afslagit hufvudet på alla tio? Han svarade: jag har halshuggit alla
de tio. — Jag tror icke, — återtog khalifen, — att du afrättat mer än
nio; denne, som står här inför mig, är den tionde. Men skarprättaren
sade: vid din nåd, de äro tio! — Räkna dem! — befallde khalifen. Och
hufvudena räknades, och si! de voro tio. Nu vände sig khalifen till mig
och sade: hvad har kunnat förmå dig att icke yttra ett ord vid detta
tillfälle, och huru har du kunnat komma med ibland blodsmännen? — När jag
hörde mig tilltalad af de Rättroendes Beherskare, sade jag till honom:
vet, o de Rättroendes Furste, att jag är sheiken Es-SAmit (den tystlåtne);
kunskaper eger jag i stort tal, och mitt förstånds ctøup, min
uppfattniugs-gåfvas snabbhet samt min tystlåtenhet äro utan gränsor. Jag är
barberare till yrket, och tidigt på morgonen i går såg jag dessa tio inän gå
ned till båten, då jag förenade mig med dem och gick om bord med dem
i den förmodan, att de samlades till ett lustparti. Snart visade det sig dock,
att de voro brottslingar, ty vakten mötte dem och belade dem med kedjor
samt lade likaledes en keitøa kring min hals. I üfvermåttet af mitt
ädelmod var jag likväl tyst och talade icke ett ord; min röst hördes icke
vid detta tillfölle, så stort var mitt högsinne, tilldess vi slutligen blefvo
ställda inför dig, då du befallde att de. tios hufvuden skulle afslås; men
jag stod stilla inför skarprättaren och sade ingenting oin huru det förhöll
sig med mig. Var det icke ett ovanligt ädelmod, en sällspord högsinthet,
som förmådde mig att füJja dem ända till döden? Men hela min lefnad
igenom har jag gifVit bevis på denna egenskap.
När khalifen hörde mina ord och fann, att jag var en man med ädelt
lyertaoch dertill en fåordig man samt icke så förveten som det blifvit
på-stådt af den unga mannen här, hvilken jag befriade fVån så många qval,
sade han till mig: har du några bröder? Jag svarade: ja; jag har sex.
— Och äro dina sex bröder lika dig, — fortfor han, — utmärkta genom
vetande, kunskaper och tystlåtenhet? Jag svarade: de hafva icke lefvat
så, att de kunde bli lika med mig; du har genom ditt yttrande nedsatt
mitt värde, o de Rättroendes Beherrskar, och det är icke rätt, att du
jemför mig med mina bröder. Just genom sin pratsamhet och sin brist på
ett ädelt sinne har nämligen hvar och en af dem fatt ett lyte. Den
för-Tki té, Em Nil| ti b 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
