Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PUCKELRYGGIGE.
71
ting, men anmärkte vid sig sjelf: sannerligen Sr icke detta en man, som
Anner nöje uti att skämta med andra, — och yttrade derefter till honom: o
min herre, aldrig i min lefnad har jag sett något bröd, mer vackert och
hvitt än detta, icke heller något, som haft en bättre smak; — hvartill
värden svarade: det har blifvit bakadt af en bland mina slafvinnor, som
jag köpt for femhundrade guldstycken. Derefter ropade han: gosse, tag
in Sikbadj’en, hvars like icke finnes på konungars bord! — vände sig åter
till min broder och sade: ät, o min gäst, ty du är hungrig, mycket
hungrig, och i behof af föda! Min broder började följaktligen att röra på
käkarna, att tugga och svälja, likasom skulle han verkligen hållit på att äta.
Herrn i huset inbefallde vidare rätter af flerfaldiga slag, den ena efter den
andra, och ehuru ingenting fanns på bordet, fortfor han med att truga
min broder till att äta. Ytterligare ropade han.- gosse, sätt för oss
kycklingarna med pistacier! — och sade till sin gäst: ät af detta; du har
aldrig smakat dess like! — O min herre, — svarade min broder, — denna
rätt har sannerligen icke sin make i ljuflig lukt och smak, — hvarefter
värden böljade föra sin hand till munnen på min broder, likasom stoppade
han bitar deri. Han fortfor att för min broder beskrifva de särskilda
rätterna och deras förträfflighet, medan min broders hunger ökades till den
grad, att han längtade efter en kaka kornbröd. Husets herre frågade
honom: har du någonsin smakat någonting läckrare än kryddorna i dessa
rätter? — Nej, o min herre! — svarade min broder. — Ät mera då, —
återtog värden,— och var icke blyg! — Nu har jag ätit tillräckligt af
rättema, — svarade gästen. Husherren ropade nu på sin betjening att bära
in desserten; slafvarne svängde med händerna i luften, likasom åtlydde de
befallningen, och värden sade till min broder: smaka på denna rätt, ty
den är förträfflig, och försumma icke dessa KataiT (ett slags bakelse), vid mitt
lif! utan tag denna, inan sirapen hunnit rinna af derifrån. —- Måtte jag aldrig
bli skiljd från dig, o min herre! — utbrast min broder och frågade sedan,
hvarföre man lagt så mycket muskus i hans Kataif. — Jo, — svarade värden, —
detta är så brukligt i mitt hus; i hvarje bakelse lägger man en mitlikiU
muskus och en half mithkàl ambra. — Under hela tiden arbetade min
broder med käkarna, tuggade och nickade på hufvudet samt smackade med
tungan och läpparna, likasom smakade sötsakerna honom förträffligt.
Husets herre ropade derpå till sina tjenare: tagen in den torkade frukten! —
och återigen svängde de händer och armar i luften, likasom efterkommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
