Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
BERÄTTELSEN OM
de hans befallning. Han sade till min broder: ät af dessa mandlar, dessa
valnötter och dessa russin, — uppräknade ännu flera slag af frukter och
tillade: —ät du och var icke blyg! — O min herre, — svarade min broder,
— nu har jag fått tillräckligt; det står icke i min magt att förtära mera!
Men värden återtog: om du önskar, o min gäst, att äta mera och att
iyuta. af läckerheter, som icke stå dig till buds alla dagar, så vid Allah!
vid Allah! stig icke hungrig upp ifrån bordet!
Min broder började nu eftersinna öfver sin belägenhet och öfver
mannens vurm att hafva honom till narr för sig; han sade vid sig sjelf: vid
Allah, jag skall gifva honom en minnesbeta, så att han inför Gud skall
ångra allt detta! Husets herre vände sig åter till sina tjenare och sade till
dem: sätten fram vinet! — Likasom förut låtsade de efterkomma
befallningen, och deras herre gjorde en åtbörd såsom räckte han en bägare åt
min broder, dervid sägande: tag denna bägare, den skall göra dig godt!
— Hans gäst svarade: o min herre, du rågar måttet af din godhet! —
och förde handen till munnen, likasom drucke han ur bägaren. —
Smakade det dig? — frågade värden. — O min herre, — var min broders
svar, — jag har aldrig känt någonting mer läckert än detta vin. Drick
då! — svarade värden, — och måtte det lända dig till helsa och
välgång! — Han låtsade sjelf dricka och räcka ytterligare en bägare åt min
broder, soin likaledes låtsade tömma den, men nu ställde sig, som hade
han blifvit drucken och, när mannen minst anade det, lyfte sin hand
så högt han förmådde och tilldelade sin värd ett slag på halsen ined
sådan kraft, att det genljöd mot väggarna i rummet. Detta slag lät han
åtföljas af ett nytt och lika kraftigt, så att värden utropade: hvad skall
detta betyda, du nedrigaste bland alla skapade varelser! — O min herre, —
svarade min broder, — jag är din slaf, hvilken du ädelmodigt mottagit i
din boning, samt gifvit att äta af dina läckra rätter och dricka af ditt
gamla vin, så att han blifvit drucken och burit sig illa åt emot dig; men
du är alltför mycket högsinnad och ädelmodig, att kunna vredgas på
honom för det, som han begått i sitt besiiiningslösa tillstånd.
När herrn i huset hörde dessa ord af min broder, utbrast han i
|ju-deligt skratt och sade till honom: sannerligen har jag icke länge roat mig
med folk och skämtat med många, som icke varit ovana vid gyckel, äfven
af gröfre art; men aldrig har jag sett någon, som kunnat stå ut med
detta gyckel, qj heller någon nog knipslug att hålla med mig uti allt, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>