Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
BEHÅTTELSEN OM NUR ED-DIN
och flyttade derefter tillsammans med jungfrun samt lefde med henne ett år.
Men Gud (hvars namn vare prisadt!) ordnade så, alt konungen glömde hela
saken ined slafvinna|». Hfindelsen blef dock bekant för Muin, SAwis son,
ehuru denne icke fick något tillfälle att tala derom med anledning af den
stora ynnest, hvari den andra veziren stod hos sultanen.
Sedan detta år gått till ända, hände det sig, att veziren Fadl ed-Din,
Khàkàns son, var i badet och gick derifrån, under det han svettades starkt,
hvadan fria luften lände honom till mehn, så att han måste intaga sängen, der
han tillbragte många sömnlösa nätter, medan hans sjukdom gjorde allt större
framsteg. Han kallade då inför sig sin son AIL Nur ed-Din, och när denne
infunnit sig, sade han till honom: o min son, sannerligen är icke lifvets
tid utmätt och dess varaktighet förutbestämd, och hvarje lefvande själ
måste tömma dödens kalk. Jag har ingenting att säga dig annat än en
förmaning, att du måtte frukta Gud och tänka dig före med hänsigt till
följderna af dina gerningar, samt att du måtte alltid med-kärlek och godhet
omfatta Friis el-Djelis. — O min fader, — sade ynglingen, — hvar finnes
din like? Du har varit lofprisad lör din dygdiga vandel, och predikanterna
be4ja för dig uti helgedomarna. — Min son, — återtog veziren, — jag
hoppas på nåd af Gud, hvars namn vare upphöjdt! Derefter läste han
sin trosbekännelse, uppgaf en suck och blef upptagen bland de saligas
antal. Men palatset fylldes med gråt och tårar, och underrättelsen ora det
skedda kom till sultanens öron; folket i staden fick vetatatt El-Fadl,
Khà-kàns son, var död; ja, till och med barnen i skolorna söijde honom med
tårar. Hans son Ali Nur ed-Din stod upp och anordnade hans begrafning:
euiirerna och vezirerua samt de högsta ämbetsmännen fö|jde honoin till
grafven, bland dein äfven veziren Muin, Sàwis son, och när sorgetaget
lemnade huset, uppläste en af de sörjande ett qväde, som följer:
Jag talade till den man, som hade (att uppdraget att två honom, — Gud gifte, att
mannen lyssnat till mitt råd!
Bort racd vattnet ifrån honom; två honom i stallet med hedrande tårar, utgjutna i
sorg öfver honom I
Och bort med dessa doftande viUuktcr, som blifvit strödda öfver hans lik; bittre Sr
att vällukten af hans pris doftar kring hans bår!
Befall de heliga änglarne alt bära hans lik! Ser du ickc, huru de uppvakta honom?
Lät ickc menniskor anstränga sina skuldror |Br att bära honom; bördan af hans
välgerningar är dem redan tillräckligt tung!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
