Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BRIS KL-DJRL1S.
»1
fästen; men folket sade till dem: denne »r en vezir och den andra Sr son
af en vezir; det fir möjligt, att de ingå förlikning med hvarandra, och i
sådant fäll skolen j bli ett mål för bagges deras vrede; det är ock möjligt,
att era hugg komma att träffa er egen herre, och då skolen j bli dömda
till den nesligaste död. Bfist Sr derföre, att icke träda imellan dem bagge.
— Och nBr Ali Nur ed-Din upphört att piska veziren, tog han sin
slafvinna med sig och återvände hem.
Veziren, Sàwis son, reste nu sig upp; hans förut hvita kläder voro
nu färgade i tre färger, lerans färg, blodets färg och färgen hos den
halmaska, som tillika med leran ingår i murbrukets beredning; men när han
såg sig vara i detta tillstånd, tog han en rund matta och hängde henne
omkring sin hals, fattade i händerna två bundtar mattgräs, begaf sig
derifrån, stadnade utanför konungens palats och utropade: o tidens konung,
jag Jr en förtryckt och förnedrad man! — Han blef förd inför konungen,
som uppmärksamt betraktade honom och varseblef, att det var hans vezir
El-Muin, Sàwis son. Han sade derföre: hvem har behandlat dig på detta
sätt? — Och veziren suckade och grät,samt upprepade dessa verser:
Skall Odet förtryck» mig, si länge du finnes till? Och skola hundarne uppäta mig,
sS länge du är ett lejon?
Skola alla aadra törstande fritt fä dricka ur dina brunnar, men jag törsta?
— O min herre, — fortfor han, — så förhåller det sig alltid med
hvar och en, som älskar dig och tjenar dig; sådana olyckor komma alltid
på hans lott. — Hvem har gjort detta åt dig? — frågade konungen. —
Vet, — svarade veziren, — att jag i dag begaf mig till slafmarknaden
i afsigt att köpa en kokerska, och på torget blef jag varse en ung
slafvinna, hvars like jag aldrig sett i min lifstid, och som efter mäklarens
uppgift tillhörde Ali Nur ed-Din. Nu hade vår herre sultanen gifvit hans
fader tiotusen guldstycken att för denna summa köpa honom en skön
slafvinna, och han köpte denna flicka, som behagade honom, hvarföre han
skänkte henne åt sin son. När fadern aflidit, började sonen lefva soinen
slösare och gjorde sig småningom af med sina hus, trädgårdar och
lösören, tilldess all hans egendom var slut, och ingenting återstod honom
annat än denna slafvinna, hvilken han förde till torget och lemnade åt en
mfiklare att sä|jas. Mäklaren utropade henne till salu, och köpmännen
työdo på henne, tilldess priset uppgick till fyratusen guldstycken, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
