Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
BERÄTTELSEN OM NUR ED-din
sade vid mig ydf: jag skall köpa henne åt vår herre sultanen, eftersom
hon ursprungligen varit bestämd åt honom. Derföre sade jag: o min son,
mottag priset för henne, fyratusen guldstycken! Men när han hörde mina
ord, kastade hau en vredgad blick på mig och sade: vik bort du
olycks-bringande gamle man. Till Judarne och de Christna säljer jag henne
hellre än till dig. — Jag sade till honom: jag ämnar icke köpa henne för
min egen räkning, utan för vår herre sultanens, som är vår välgörare.
Men knappt hade han hört dessa mina ord, förrän han blef upptänd af
raseri, grep uti mig, ryckte ned mig från hästen utan aktning för mina
grå hår, slog mig samt upphörde icke dermed, förrän han tilltygat mig
såsom du här ser. Hela anledningen till denna förnedrande behandling var
den, alt jag infunnit mig i afsigt att köpa slafvinnan åt dig, o konung. —
Efter det veziren så talat, kastade han sig till golfvet och låg der
gråtande samt darrande.
När sultanen såg den belägenhet, hvari veziren befann sig, och hörde
hans berättelse, började vredens åder svälla mellan hans ögon, och han
kastade en blick på dem, som stodo omkring honom, då fyratio med svärd
beväpnade män genast trädde upp för honom, beredda att åtlyda hans
befallningar. Han sade till dem: begifven er genast till det hus, som eges
af Ali, sonen af El-Fadl, Khåkàns son, plundren det och rifven det ned;
men hitfören honom och slafvinnan med händerna bundila bakpå ryggen,
släpen dem på deras ansigten och ställen dem sålunda inför mig! De
svarade: vi höra och lyda! — samt begåfvo sig genast till Ali Nur ed-Dins
hus. Men i sultanens hof fanns det en man, som hette Alam ed-Din
Sendjer och varit tjenare hos El-Fadl, Khàkàns son, Ali Nur ed-Dins
fader. När han hörde sultanens befallning och såg ovännerna beredda till
att döda hans herres son, kunde han icke uthärda tanken på detta, utan
satt upp på siu häst, skyndade till Ali Nur ed-Dins hus och bultade på
dörren dertill. Nur ed-Din gick ut, kände igen honom vid första
ögonkastet och ämnade helsa honom; men han sade: o min herre, nu är det
icke tid hvarken att helsa eller samtala. Nur ed-Din frågade: o Alam
ed-Din, hvarom är det då fråga? Han svarade: rädda dig med flykten,
ty El-Muin, SAwis son, har lagt ut en snara för dig, och om du faller i
harts händer, skall han slå dig ihjäl; sultanen har hitsändt fyrtio krigare,
och det är mitt råd, att du flyr, inan denna olycka drabbar djg. Derpå
utsträckte Semtøer toot Nur ed-Dift. sin hand med några guldstycken deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
