Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10!)
KEUÅTIELSEN O Si NIR ED-DIN
meddela honom detta. Så gick han ifrån mig; men jag glömde att
un-deirätta dig derom. — O Djafar, — återtog khalifen, — du var
skyldig till ett lei emot mig; men nu har ditt fel blifvit tvefaldigt, ty du har
gjort orätt i tvänne hänseenden. Det första var det, att du icke
underrättat mig om detta förhållande, och det andra, att du icke uppfyllt sheik
Ibrahiins begäran; ty det, att han kom till dig och tilltalade dig sålunda,
innebar en begäran om något penningar till bidrag vid hans fest; men du
gaf honom ingenting och underrättade icke heller mig om saken, så att
jag kunnat gifva honom en liten skänk. — O de Rättroendes Beherrskare,
— svarade Djafar, — jag glömde det alldeles.
Derpå sade khalifen.* vid mina förfäder! Jag skall icke tillbringa det
återstående af natten med någon annan än honom, ty han är en
rättfärdig inan, som umgås ined lärda och heliga män, låter sig vårda om
de fattiga och bistår de behöfvande. Det förefaller mig, soin skulle alla
hans bekantskaper vara hos honom i natt, och derföre vill jag begifva mig
dit; det är möjligt, att någon af dem uppsänder en bön, som kan
medföra godt åt oss i denna verlden och i den andra; sannolikt är det, att
vår närvaro kan bringa honom någon förmån, och säkert skall han finna
nöje deri, likasom hans vänner. — O de Rättroendes Beherrskare, —
invände Djafar, — större delen af natten är redan förfluten, och nu hålla
de förmodligen på ined att skiljas åt. Men khalifen sade: vi måste
begifva oss till dem. Djafar tystnade och blef orolig samt visste icke hvad
lian borde göra. Men khalifen stod upp, och Djafar stod äfvenledes upp
samt gick framför honom; äfven Mesrur, eunuchen, följde ined dem. Al/a
tre följdes de åt ut ifrån palatset och vandrade genom gatorna, förklädda
till köpmän, samt anlände till den ofvan beskrifna trädgårdsporten. När
khalifen hann fram dit, såg han till sin förvåning densamma stå öppen
och sade: se, o Djafar, att sheik lbrahitn har lemnat porten öppen till
denna timma; det brukar eljest icke vara hans vana. De gingo in och
begåfvo sig igenom trädgården fram till palatset, och khalifen sade: o
Djalar, jag önskar (temligen kasta en blick på dem, inan vi träda in;
mig lyster se, huru sheikerna utdela sina välsignelser och huru de
hand-halva bina underbara håfvor, ty de hafva egenskaper, som urskilja dera
tian andra både i det allmänna lifvet och i deras enskilda kretsar. Här
iinra vi ej deras röster och skönja inga tecken af deras härvaro. Med
dessa urd såg han sig omkring, varseblef ett stort valnötträd och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
