Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH ENIS EL-OJU.IS.
101
0 Djafar, jag har lust att stiga upp i detta träd, ty dess grenar äro nära
intill fönstren; jag vill derifrån betrakta dem. Han steg följaktligen upp
1 trädet och klättrade från gren till gren, tilldess han kom till en,
hvilken befann sig gent emot ett af fönstren; der stadnade han, såg genom
fönstret in i palatset, varseblef’en ung man "och en jungfru, liknande tvänne
månar (prisad vare fullkomligheten hos Honom, soin skapade dem!), och
såg sheik Ibrahiin sittande med vinpokalen i hand samt hörde honom
säga: o du den första bland alla skönheter, det är icke roligt att dricl»,
när icke vinet åtföljes af glada sångers ljud. Har du icke hört hvad
skalden säger:
Låt vinet gå omkring i den stora bägaren och i den lilla, och tag det emot ur
skönhetens händer!
Men drick det icke utan sångens ljud, ty jag har märkt, att hästar dricka, när
man hvisslar (ör dem.
När khalifen sett och hört, huru sheik Ibrahim betedde sig. svällde
vredens åder mellan hans ögon, han steg ned och sade: o Djafar, aldrig
har jag bevittnat sådana underbara handlingar af de rattfärdige som i
denna natt; stig derföre äfven du upp i detta träd och se dit ned, på det
äfven du måtte erhålla din andel af de rättfärdiges välsignelser! — När
Djafar hörde dessa ord af de Rättroendes Beherskare, visste han icke
hvad han skulle tänka, men steg upp i trädet, såg sig omkring och blef
varse Nur ed-Din, sheik Ibrahim och jungfrun, samt huruledes sheik
Ibrahim satt med vinpokalen i sin hand. När han sett denna syn, var ban
öfvertygad om sitt förderf; han steg ned och stod inför de Rättroendes
Beherskare, och khalifen sade: o Djafar, prisad vare Gud, som låtit oss
tillhöra antalet af dem, hvilka följa den heliga lagens yttre bud, och som
hållit oss fria från den synden att dölja våra laster under skenhelighetens
slöja! Men Djafar var ur stånd att svara, så utom sig af förvåning var
han. Khalifen vände sig derpå till honom och fortfor: hvad kan hafva
fort dessa personer hit och gifvit dem tillträde till mitt palats? Mina ögon
hafva dock aldrig sett någon, soin liknar denna unga man och denna
jungfru uti skönhet, behag och kroppslig fulländning. — Djafar började nu
hoppas, att khalifen skulle låta blidka sig, och svarade: du har talat sannt,
o de Rättroendes Beherskare. Och khalifen sade: o Djafar, stig med mig
upp på denna gren, der vi kunna sitta midt einot dem, så skola vi roa
oss ined att betrakta dem närmare. — De stego biigge upp i trädet, sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
