Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN OM NUR ED-DIN
in genom fönstret och hörde sheik Ibrahim säga: o min herrskarinna, jag
har kastat anständigheten ifrån mig, då jag böljade dricka vin; men nöjet
af vår sammanvaro är icke fullständigt utan det behagliga ljudet af
strängade tonverktyg. — O sheik Ibrahim, — svarade Enis el-Djelis, — vid
Allah, om vi hade något tonverktyg här, skulle vårt nqje vara fullkomligt.
När sheik Ibrahim hörde dessa ord, stod han upp ifrån sin plats. —
Kha-lifen sade till Djafar: hvad månne han nu ämnar göra? och Djafar
svarade: jag vet det icke. — Men sheik Ibrahim gick bort och kom tillbaka
med en luta, hvilken khalifen uppmärksamt betraktade och fann vara Isaks,
sin dryckesbroders; han sade nu: vid Allah, om jungfrun icke sjunger väl,
skall jag låta korsfåsta er alla; men oin hon sjunger väl, skall jag förlåta
dein och låta korsfasta endast dig. — Då sade Djafar: O Allah, gif, att
hon icke måtte sjunga väl! — Hvarföre önskar du detta? — frågade khalifen.
— På det du måtte korsfiista oss allesamman, — svarade Djafar; — vi
hafva då det nöjet att utgöra ett helt sällskap. Khalifen log, och
jungfrun fattade lutan, stämde hennes strängar och spelade på dein så ljufligt,
att jern skulle kunnat smälta för hennes toner och en vansinnig skulle
kunnat få sitt förstånd igen; derefter sjöng hon med sådant behag, att
khalifen utropade: o Djafar, aldrig i min lefnad har jag hört en röst, så
förtjusande som denna! — Må hända har khalifens vrede vikit ifrån honom ? —
frågade Djafar. — Ja, — svarade han; — vreden har vikit ifrån mig.
Derefter gick han med Djafar ned utur trädet och sade till veziren: jag
skulle hafva lust att gå in till detn, sätta mig ned der och höra jungfrun
ljunga för mig. — De Rättroendes ßeherrskare, — invände Djafar, — om
du går in till dem, så skola de sannolikt bli störda genom din närvaro,
och sheik Ibrahim skall säkerligen ljuta döden af skrämsel. Khalifen sade:
Djafar, du måste upptänka något medel, genom hvilket jag kan komma
till kunskap om rätta förhållandet med denna sak, utan att de behöfva
veta, det jag sett dem. Derpå gingo Djafar och han ned emot Tigris och
betänkte sig på något sådant medel; men si! nedanför palatsets fönster
stod det en fiskare, och han kastade ut sitt nät i förhoppning om att göra
en fångst, hvarigenom han skulle kunna vinna sitt lifsuppehälle. Vid ett
föregående tillfälle hade khalifen sagt till sheik Ibrahim: hvad betydde det
buller, som jag hörde nedanför palatsets fönster? — och Ibrahim hade
svarat: det var röster af fiskare, som kasta ut sina nät der nere, — hvarefter
khalifen befallt honom gå ned och förtyuda fiskrarne att komma dit Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
