- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / II. Bandet /
103

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH EN IS EL-DJELIS.

103

var sålnnda flskrarne fOrtyudet att begifva sig hit; men denna natt hade
eu fiskare, vid namn Kerim, sett trädgårdsporten üppen och tänkt vid sig
Sjelf: här är det vårdslöshet med i spelet; kanske kan jag nu få tillfälle
att långa några fiskar. Med dessa tankar tog han sitt nät och kastade
det i floden samt uppläste derunder några verser, som handlade om
motsatsen mellan en fattig fiskare, hvilken mödosamt arbetar om natten, och
egaren af detta palats, hvilken, när ban vaknar från sin ljufva slummer,
finner sig i besittning af allt hvad han kan önska. Men just som fiskaren
slutat sina verser, si! då stod khalifen helt oförtänkt bredvid honom.
Khalifen kände igen honom och ropade: Kerim! och fiskaren, som hörde
sig ropas vid namn, vände sig om; men när han blef varse khalifen,
började han darra af förskräckelse och sade: vid Allah, o de Rättroendes
Beherskare, detta har jag icke gjort för att gäckas med ditt forbud, utan
min fattigdom och de minas behöfvande belägenhet förmådde mig till den
gerning, hvartill du är vittne. Khalifen svarade: kasta ut ditt nät for min
räkning, så får jag pröfva min lycka! Högeligen glad gick fiskaren ned
till stranden, kastade ut nätet, väntade tills det sjunkit och stod stadigt
på botten samt drog det sedan till land igen; då följde der upp med
detsamma en mängd af fiskar, dem ingen kunde räkna.

Khalifen blef högeligen belåten och sade: o Kerim, kläd af dig dina
kläder! — och fiskaren efterkom befallningen. Han var klädd i en lång
röck, med derpå sydda hundratals lappar af ett groft ylletyg; men det hela
hvimlade af småkryp, deribland loppor till sådant antal, att de nära 110g
skulle kunnat hoppa upp ifrån marken med honom; och från sitt hufvud
tog han en turban, som på tre år icke varit upprullad, utan omkring
hvilken han i stället brukade linda alla trasor han kunde finna. Men när han klädt
af sig rocken och turbanen, tog khalifen af sig sjelf två rockar af siden
från Alexandria och Balabek, tillika med andra dyrbara klädespersedlar,
och sade till fiskaren: tag dessa plagg och ikläd dig dem! Khalifen satte
nu på sig fiskarens röck och turban, hängde en duk för sitt ansigte och
sade till fiskaren: gack nu till dina göromål! Men fiskaren kysste
khali-fens fötter och tackade honom samt uppläste följande bägge verser:

Du har Ofverhopat mig med ynnestbctygelser, större än jag dem förtjenar, och

fullkomligen tillfredsställt alla mina behor.

Derför vill jag tacka dig så Unge jag lefrer; och när jag dör, skola mina ben

tacka dig uti sin graf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/2/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free