Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN OM NUR ED-DIN
bref Er Nur ed-Din, sonen af El-Fadl, sonen af Khäkàn, veziren; och när
han kommer inför ditt ansigte, skall du afkläda dig tecknen af din
kungliga värdighet och uppsätta honom i ditt ställe, ty jag har utsett honom
till det embete, hvartill jag furut hade utsett dig. Visa dig icke olydig
mot min vilja, och frid vare med dig! — Detta bref lemnade han åt Ali
Nur ed-Din, som tog det, kysste det, stoppade det i sin turban och
genast begaf sig åstad på sin lärd.
Nu kastade sheik Ibrahim sina ögon på den till fiskare förklädda
khalifen och sade till honom: hör på, du oförskämdaste bland fiskare, du har
lemnat oss två fiskar till tjugo half-dirhems värde och för dem fått tre
guldstycken; ämnar du nu taga slafvinnan på din andel också? Men när
khalifen hörde dessa ord, skrek han till åt honom och gjorde ett tecken
åt Mesrur, som genast skyndade in och kastade sig öfver sheiken.
Djafar hade imellertid skickat en af trädgårdstjenarne till palatset för att
hemta kläder åt de Rättroendes Beherskare, och mannen koin samt medförde
kläderna och kysste golfvet inför khaiifens fötter, hvarefter den
sistnämnde aftog fiskarens drägt och iklädde sig den af budet medförda
klädnin-gen. Sheik Ibrahim satt uti en stol, och khalifen stod tyst, afvaktande,
huru han skulle bete sig; men sheiken blef häpen, böljade i sin ångest
att bita på naglarna och sade: drömmer jag, eller är jag -vaken? Då
vände sig khalifen till honom och sade: o sheik Ibrahim, i hvilken
belägenhet finner jag dig nu? I samma ögonblick blef sheiken nykter, kastade
sig till golfvet och bad om förlåtelse, hvilken khalifen beviljade honom,
hvarefter han befallde, att jungfrun skulle föras till hans eget palats. När
hon anländt dit, lät han åt henne anvisa en särskild boning, gaf henne
tjenare for hennes enskilda räkning och sade till henne: vet, att jag sändt
din herre som sultan till Basrah, och om det så täckes Gud, skall jag
till honom öfversända en hedersklädning, och vid samma tillfälle låta
äfven dig återvända till honoin!
Nur ed-Din fortsatte sin resa till Basrah. Han begaf sig till
sultanens palats och tillkännagaf genom ett Jjudeligt rop sin närvaro, då
sultanen tillsade honom att träda närmare. Och när han kommit inför
konungens ögon, kysste han golfvet inför honom, tog fram brefvet och
öfverlemnade det till konungen. Så snart sultanen blef varse öfverskriften,
och igenkände de Rättroendes Beherrskares handskrift, stod han genast
upp, kysste brefvet trenne gånger och sade: jag hör och visar lydnad mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
