Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
BERÅTTEL8SI* OM NCR ED-DIN
fangen, och fångvaktaren uppgaf, att han pinade honom, ehuru han tvärt
deremot behandlade honom med godhet.
Så fortgick det i fyrtio dagar; men på fyrti ondefors ta dagen inträffade
ifrån khalifen en skänk, hvilken högeligen behagade sultanen, som i
ämnet rådplägade med sina vezirer, bland hvilka en yttrade: hvem vet, om
icke denna skänk är bestämd åt den unga sultanen? Då anmärkte
vezi-ren El-Muin, SAwis son: det skulle varit bäst, om han blifvit dödad, då
han kom hit, — då sultanen utropade: nu påminde du mig om honom.
Låt föra honom hit, så skall jag afslå hans hufvud! Veziren svarade:
jag hör och lyder! — stod upp och tillade: jag önskade låta förkunna uti
staden, att den, som vill se, huru man afrättar Ali Nur ed-Din, sonen
af El-Fadl, sonen af Khàkàn, skall komma till palatset, — på det allt
folket måtte komma för att åskåda afrättningen, och jag måtte få mitt
lyertas begär uppfyldt samt kunna förödmjuka mina fiender. Sultanen
svarade: gör som dig godt synes! Veziren lemnade följaktligen palatset
ntyd och belåten samt begaf sig till Wali’n, hvilken han meddelade
befallningar om kungörelsen. Men när folket hörde, huru densamma
utropades, böljade alla söija och gråta, till och med barnen i skolorna och
köpmännen uti sina bodar; skaror af folk kommo i handgemäng med
hvarandra om de bästa platserna för det sorgliga skådespelets
betraktande, medan andra strömmade till fängelset för att beledsaga honom
derifrån. Åtföljd af hvita slafvar begaf sig veziren till fängelset, och Kutqt,
fångvaktaren, sade till honom: hvad önskar du, o vår herre ochvezir? —
För den unga bofven hit inför mig! — befallde veziren. Fångvaktaren
svarade: han befinner sig uti det eländigaste tillstånd efter den
obarmhertiga piskning, som jag låtit honom undergå. Och han gick in till Nur
ed-Din, som just då höll på att uppläsa några verser, hvilka bökade som
följer:
Hvem finnes, som vill bistå mig i min nöd? Mitt lidande har blifvit alltför svårt,
och något botemedel för mig finnes knappast numera.
Och fångvaktaren klädde af honom hans snygga kläder, kastade
några grofva trasor öfver honom och förde honom fram till veziren. Nur
ed-Din kastade en blick på honom och såg, att det var hans fiende, som
alltjemt stämplat till hans förderf; och när han känt igen honom, grät
han och sade: är du sjelf trygg för olyckan? Har du icke hört hvad
skalden sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
