Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11G
BEHÄ1TFJ.6EN OM GIIAMM,
Till följd af denna fruktan för sin egendom stod han derföre 0|!>p och
aflägsnade sig från sällskapet, efter det han begärt deras tiHåtelse att få
aflägsna sig för att uträtta enskilda angelägenheter. Men det var nu redan
midnatt, och han fann stadsporten stängd, såg ingen hvarken kommande
eller gående och hörde ingenting annat än hundars sk&Uande och vargars
tøut. Han utropade .då: det finnes ingen magt eller kraft annat än hos
(iud! Jag fruktade för min egendom och begaf mig derföre hit, men fiinn
stadsporten stängd och får nu frukta för mitt lif! — Han vände tillbaka
för att söka sig ett ställe, der han skulle kunna sofva till morgonen,
och hittade på en enskild grafplats, omsluten af fyra murar, inom hvilka
ett palmträd stod, och försedd med ett ingångshvalf af sten; dörren
dertill stod öppen, han gick derin och försökte att sofva, men kunde icke fa
någon blund i sina ögon.
Skräck och fruktan kommo öfver honom, der han sålunda låg ibland
grafvarna; han stod upp på sina fötter, öppnade dörren, såg ut och
varseblef ett ljus, som skymtade på afstånd i samma rigtning, hvaråt
stadsporten var belägen. Han gick några steg och såg, huro ljuset
nalkades på den väg, soin ledde till samma grafplats, dit han tagit sin
tillflykt; men nu började Ghanim frukta för sitt lif, slog skyndsamligen igen
dörren och klättrade upp i palmträdet samt gömde sig mellan dess grenar.
Ljuset fortfor att småningom närma sig, tills det kom ända fram till stället,
och när han uppmärksamt betraktade det, blef han varse tre svarta slafvar,
af hvilka tvänne buro en kista, men den tredje hade i handen en lykta
och en yxa. Och när de kommit fram, sade en af de bägge, som buro
kistan: hur är det med dig,.o Sawabt hvartill den andra af dem bägge
svarade: hur är det med dig, o Kafur? Den förre återtog: voro icke vi
här, då det mörknade, och lemnade vi y dörren öppen? — Jo, —
svarade den andra, — hvad du säger är sanning. — Se hit nu, — återtog
den, som först talade, — nu är ju dörren igenstängd och riglad. — Den
tret|je, som bar lyktan och yxan, och hvars namn var Bakhit, sade nu:
så dumma ni ären! Veten j ej, att egarne af trädgårdarna begifva sigfråa
Baghdad hitut, och, när mörkret öfverraskar dem, stiga de in hit och stänga
igen dörren efter sig, på det icke de svarta, sådana som vi Äro, skola
taga dem, steka samt äta upp dem? — Du har talat sanning, — sade
de; —men den dummaste ibland oss är ingen annan än du sjelf. —
Sannerligen ni skolen tro mig, — fortfor han, — förrän ni kommit in ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
