Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EIJDBS SON, KlttLBKENS SLAF.
UT
träffat någon der; jag inbiHar mig, att, om någon finnes der, och han har
sett ljuset i lyktan, så torde han hafva klättrat upp i palmen derinne.
När Ghanim hörde dessa slafvens ord, sade han vid sig sjelf: huru
stag ar icke denna slaf! Måtte Allah förgöra de svarta för deras elakhets
och illistighets skull! Det finnes ingen magt eller kraft annat an hos Gud,
den Högste, <len Störste! Huru skall jag bli befriad ur denna kinkiga
belägenhet! — De två, som buro kistan, sade nu till den tredje, som hade
yxan: klättra öfver muren och öppna dörren för oss, o Bakhit; vi äro
trötta, som ha fra burit den tunga kistan. Om du öppnar dörren åt oss,
skola vi gifva dig en af dem, som vi kunna fa fatt derinne, och vi skola
steka honom åt dig på bästa sätt, så att icke en enda droppe af hans
fett skall förspillas. Men han svarade: jag är rädd för någonting, som
min lilla smula förstånd sagt mig; låtom oss kasta kistan öfver muren;
det är ju hon, som egentligen skall ditin. De invände: om vi kasta in
henne, så går hon sönder. -— Jag fruktar, — återtog han, — att
derinne kunna finnas röfvare, som slå ihjäl menniskor och taga deras
egendom; när det mörknar, bruka de begifva sig till sådana ställen som
detta och der dela hvad de roffat åt sig. — Du enfaldiga narr, —
utropade de bägge andra, — huru skola sådana kunna komma in hit! —
Derpå satte de ned kistan, klättrade uppför muren,’ stego ned på inre
sidan och öppnade porten, medan den tredje slafven, Bakhit, stod och
väntade på dem med lyktan samt en korg, som innehöll murbruk. De till—
slöto dörren, när äfven han kommit in, och satte sig ned; men en af dem
sade: o min broder, vi hafva gått och burit och satt ned och lyft upp,
klättrat öfver murar och öppnat dörrar, så att vi blifvit alldeles uttröttade;
nu är det midnatt, och vår trötthet medgifver oss icke att öppna grafven
och sätta ned kistan; kunna vi ej derföre sitta här och hvila oss ett par
timmar, men sedan stiga upp och förrätta vårt åliggande? Under tiden
skall hvar och en af oss omtala sina lefnadshändelser och berätta allt, som
vederfarits honom, från begynnelsen till slutet. — Den första, han, som bar
lyktan, berättade genast sina lefnadshändelser; men det, som han sade,
år icke passande att återupprepas här. När han slutat, begynde en annan
af slafVame som följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
