Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
BEHATTElfiEN OM TADJ EL-MULUK
mig en drägt af dyrbaraste beskaffenhet. När jag kom ifrån badet, iklädde
jag mig drägten; denna var parfymerad; den ljufvaste vällukt spridde sig
derifrån, när jag tagit den på mig, och doften deraf omgaf mig, hvart
jag gick.
Jag hade nu beslutit att begifva mig till moskéen, men påminde
mig under vägen en af mina vänner och vände om för att söka honom,
på det han måtte bi vista högtidligheten; jag sade vid mig sjelft med
denna sak skall jag fördrifva tiden, tilldess bönestunden är inne. Under
gåendet kom jag in uti en sidogata, der jag aldrig varit förr. Af badet
och den nya drägten hade jag blifvit varm, så att jag svettades, medan
mina parfymer spridde sin doft omkring mig, och vid öfra ändan af
gatan satte jag mig ned till hvila på en stenbänk, men lade under mig en
broderad näsduk, som jag hade med mig. Värmen blef tryckande,
svett-dropparne perlade på min panna och runnö ned öfver mitt ansigte; men
jag kunde icke torka mig med näsduken, som jag bredt ut under mig.
Jag var derföre i begrepp att torka mig med skörtet af min kaftan, då en
hvit näsduk plötsligen ofvanifrån föll ned på mig. Denna näsduk gjorde på
känseln ett intryck, mildare än det af zephiren, och åsynen deraf var mer
ljuf än helsans återställelse for den sjuke; jag tog densamma i handen
och lyfte på hufvudet for att se, hvarifrån den fallit, då min blick mötte
blicken af den qvinna, som egt dessa bägge gazeller, och si! hon såg ut
genom en lucka i fönstret på ett hus. Aldrig hade mitt öga sett en
älskligare varelse, ty hennes behag voro sådana, att ingen tunga kan
beskrifva dem; men när hon såg, att jag kastade en blick på henne, höll
hon fingret inom sina läppar, förde derefter sitt långfinger tillsammans med
sitt pekfinger och lade dem på sin barm, drog sitt hufvud in genom
fönstret, tillstängde fönsterluckan och försvann. En glödande pil hade blifvit
skjuten i mitt l\jerta, och gnistan blossade upp till låga. Hvad jag sett,
aflockade mig tusen suckar, och jag satt der obeslutsam om hvad jag
borde göra, ty jag hörde icke vidare af henne och förstod icke hvad hon
menade med sina tecken. Jag kastade återigen ögonen åt fönstret, men
fann det tillslutet. Jag väntade till solgången, men hörde icke något ljud
och såg icke någon menniska. Då förtviflade jag om att vidare få se
henne, steg upp från min bänk och tog näsduken med mig. Jag
vecklade upp den, och en niuskusdoft spridde sig derifrån, — denna doft
gjorde mig så glad, att jag tyckte mig vara i paradiset. Jag bredde der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
