Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCII PRINSESSAN DUNJA.
177
ven denna natt. Jag svarade: ja! Men när jag vaknade, hade inan på
min måge lagt åtskilliga saker (jag uppräknade dem), och jag kan icke
förstå, hvad de skola betyda. Jag började nu gråta, trädde närmare till
henne och sade: förklara for mig hennes mening dermed; slig mig, huru
jag skall bära mig åt, och bistå inig i mina bekymmer! Hon svarade:
vid mitt hufvud och mina ögon! Meningen med tärningen och pinnen,
som hon lade på din måge, är den, att du visserligen var der, men att
ditt hjerta var frånvarande; och hon vill dermed säga: sådan är icke
kärleken, derföre må du qj räkna dig bland dem, som älska. Dadelkärnan
betyder, att, om du förstode dig på att älska, så skulle ditt hjerta vara
brinnande af din lidelse, och du skulle icke smaka sömnens behag; ty
kärlekens sötma är lik dadeln, som tänder en eld uti hjertat. Genom
aca-ciefrukten antyder hon för dig, att älskarens hjerta är uttrüttadt; och
hon vill dermed säfea: fördrag vår skiljsmessa med Jobs tålamod! —
Knappt hade jag hört denna förklaring, förrän en eldpil borrade sig in i
mitt hjerta, min sorg stegrades, jag ropade högt och sade: Gud har
beslutit, att jag skulle sofva, ty mig vill lyckan icke åtfölja! Derefter yttrade
jag till henne: o dotter af min farbroder, vid mitt lif besvär jag dig att
upptänka något medel, hvarigenom jag kan förskaffa mig ett samtal med
henne! Och jag grät. — O Aziz, o son af min farbroder, — svarade
hon, — sannerligen, mitt hjerta är uppfyldt af tankar, och jag kan icke
tala; men begif dig äfven denna afton till stället och vakta dig för att
somna, så skall du vinna din önskan. Detta är initt råd, och frid vare
dig! — Jag svarade: Gud vare mig nådig! Jag skall icke sofva, utan jag
skall efterkomma ditt råd. — Min fränka stod upp och gaf mig att äta
samt yttrade till mig: ät nu, så att du måtte bli mätt och din matlust
stillad med allo! Jag åt, så att jag blef mätt; men när det mörknade, kom
min fränka med en praktfull drägt, hvilken hon hjelpte mig att påtaga,
under det hon besvor mig att för min älskade upprepa den vers, som
hon lärt mig, och varnade mig för att somna.
Jag gick, begaf mig till trädgården och satte mig uti lusthuset; när
natten brutit in, stirrade jag utåt trädgården, höll mina ögon öppna med
mina fingrar och skakade på mitt hufvud. Men af vakandet blef jag
hungrig, doften af rätterna spridde sig omkring mig, och deraf stegrades
min hunger, så att jag gick till bordet, lyfte af dess omhölje, förtärde en
TUM E> N«tt. II B. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
