Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCn PRINSESSAN DCNJA.
103
min hufvudgärd och flägtade svalka på mitt ansigte ända till dess
aftonen inbröt, då hon väckte mig. När jag vaknade, satt hon vid min
huf-vudgärd med solfjädern i handen och grät, så att tårarne fuktat hennes
kläder-, men så snart hon sett, att jag vaknat, aftorkade hon sina tårar
och anskaffade någon föda åt mig. Jag ville ingenting förtära’; men hon
sade till mig: sade jag dig icke, att du skulle efterkomma mina
tillsägelser? Ät derföre! — Jag åt, ty jag ville icke göra henne emot, och hon
stoppade bitarna i min mun, medan jag tuggade, tilldess jag blifvit mätt.
Derefter gaf hon mig en dryck att dricka, tvådde mina händer, torkade
dem med en handduk och stänkte rosenvatten på mig. Jag satte mig
ned och samtalade ined henne; men när det blifvit mörkt, hjelpte hon
mig med mina kläder och sade: o son af min farbroder, håll dig vaken
hela natten och sof icke, ty hon skall icke komma till dig, förrän natten
är nära sitt slut. Om det är Guds vilja, skall du se henne denna natt;
men glöm icke mina varningar! Hon grät, och mitt "hjerta ängslades för
hennes skull och för det hon grät så beständigt; men jag sade till henne:
huru lydde det råd, som du gaf mig? Hon svterade: när du skiljes ifrån
henne, skall du uppläsa den vers, som jag lärde dig.
Jag skiljdes glad ifrån henne, begaf mig till trädgården och inträdde
i lusthuset, denna gång mätt och med tillfredsställd matlust En Qerdedel
af natten vakade jag, och natten föreföll mig så lång, som hade den
varit ett helt år; jag vakade ännu, när två trectøedelar deraf hade gått
förbi, och tupparne började gala; men nu kände jag mig ytterligt hungrig
af vakandet. Jag begaf mig derföre fram till bordet och åt, tilldess min
hunger var stillad. I detsamma böljade mitt hufvud förtyngas, och jag
kände behof af att sofva; men plötsligen hörde jag ett buller på afstånd,
då jag stod upp, tvådde mina händer, sköljde mig i munnen och ruskade
upp mig; kort derefter kom hon. Hon åtföljdes af tio slafvinnor och stod
bland dem lik ftillmånen bland planetema; hon hade på sig en klädning
af grönt siden, broderadt med rödt guld, och när hon blef mig varse, log
hon och sade: huru kommer det sig, att du förblifvit vaken, och att
sömnen icke blifvit dig öfvermägtig? Nu, när du tillbragt natten utan att
sofva, är jag öfvertygad derom, att du förstår att älska, ty det är ett
bland kännetecknen på en älskare, att han vakar natten igenom, och
att hans brinnande längtan efter den älskade üfVervinner naturens kraf.
— Hon vände sig derefter mot slafvinnorna och gjorde åt dem ett tecken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
