Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PKIN8ES8AN MINJA.
165
Nar hon hörde detta, fylldes hennes ögon med tårar, och hon
svarade:
»Han skall hemlighålla sin kärlek och fördölja sin hemlighet; han skall hafre
tålamod, ehrad som kan hända, och visa sig undergiven.*
Jag inpräglade detta svar i mitt minne, skiljdes ifrån henne och kom
hem, glad deröfver, att jag efterkommit min frankas råd. Hon låg till
sängs, och vid hennes hufvudgärd satt min moder, som grät öfver hennes
olyckliga belägenhet; men när jag kommit in, sade min moder till mig:
måtte förderfvet drabba en sådan frände, som du visar dig vara! Huru
kan du gå ifrån din farbroders dotter, då hon är sjuk) utan att göra henne
någon fråga om hennes sjukdom? — Men så snart min fränka blifvit mig
varse, lyfte hon på hufvudet, satte sig upp och sade till mig: o Aziz,
har du för henne uppläst den vers, som jag lärde dig? Jag svarade: ja,
och när hon hört den, grät hon och upprepade for mig en annan vers
som jag ännu kommer ihog. — Låt mig höra denna vers! — sade min
fränka. När jag uppläst den för henne, brast hon i våldsam gråt oeh
uttalade följande ord:
Han bar sökt eller tålamodet, sådant det borde vara; men han har ingenting
flinnit, annat Sn ett hjerta, som förtäres af längtan.
Derefter sade hon till mig: när du begifver dig till henne som
van-. ligt, skall du för henne uppläsa denna vers, som du nu hört Jag
svarade: jag hör och lyder.
Jag begaf mig till trädgården efter min vana, och när jag var på
väg att skiljas ifrån jungfrun, upprepade jag för henne denna vers. Knappt
hade hon hört den, förrän tårar strömmade ur hennes ögon, och hon
svarade:
Om han icke har tålamod att fördölja sin hemlighet, vet jag för honom ingenting
bättre än döden.
Dessa ord inpräglade jag i mitt minne och återvände hem. Min
fränka hade afsvimmat, min moder satt vid hennes hufvudgärd, och när
min fränka hörde min röst, öppnade hon sina ögon och sade: o Aziz,
har du uppläst versen för henne? Jag svarade: ja, och när hon hörde
den, grät hon och uppläste för mig en annan vers. Jag upprepade den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
