Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 BERÄTTELSEN OM TADJ kt.-siuLUK
och knappt hade min fränka hört den, iorrän hon återigen afèvimmade;
när hon kommit sig igen, uppläste hon en ny vers, hvilken lydde som
följer:
Vi höra och lyda, och vi dö; framför sedan min helsning tiH den, som lagt hinder
i vSgen tör vår förening!
Då den följande natten var inne, begaf jag inig återigen till
trädgården som vanligt och fann jungfrun väntande mig; vi åto och drucko; men
på morgonen, då vi skulle skiljas åt, uppläste jag lör henne det, som min
fränka sagt, då hon uppgaf ett ljudeligt anskri, syntes orolig och
utropade: vid Allah, hon, som lärt dig denna vers, är redan död! Hon fortfor
att gråta och sade till mig: ve dig! Är icke hon, som lärt dig denna
vers, en slägting till dig? — Jag svarade: hon är en dotter af min
farbroder. — Du ljuger, — svarade hon; — vid Allah, oni hon varit en
dotter af din farbroder, så skulle du till henne hyst samma kärlek som
hon ti|I dig. Du är den, som förderfvat henne, och måtte Gud förderfva
dig på samma sätt! Vid Allah, om du sagt mig, att du hade en fränka,
så skulle jag icke gifvit dig tillträde till mig. — Hon är sannerligen min
fränka, — svarade jag, — och hon har för mig förklarat de tecken, som
du gjort mig, samt lärt mig, huruledes jag skulle förhålla mig med
hänseende till dig; jag skulle aldrig hafva fatt tillträde till dig, om icke
hennes goda förstånd och kloka råd varit. — Kände hon tiU förhållandet
mellan oss? — frågade hon. — Jag svarade: ja! — Måtte Allah så foga,
— utropade hon, — att du far fålla tårar öfver din ungdom, likasom du
varit anledningen dertill, att hon måst begråta sin! Derpå sade hon till
mig: gack och begif dig till henne!
Jag skiljdes följaktligen ifrån henne med bedröfvadt hjerta och gick
vägen framåt till vår gata, då jag hörde klagoljud; och på tillfrågan om
anledningen dertill erhöll jag det svaret: vi ftmno Azizeh liggande bakom
dörren, och hon var död. Jag gick in i vårt hus, och när min
moder blef mig varse, utropade hon: hennes död vare öfver ditt hufvud, och
måtte Gud icke förlåta dig hennes blod! Måtte förderfvet hemsöka en
sådan frände som du är! — Nu inträdde min fader, och vi redde hennes
lik ttf begrafningen, iakttogo allt, som skall iakttagas vid jordandet af
en menniska, begrofvo henne och läto anställa läsningar af hela Korån
vid hennes graf, der vi stadnade i tre dagar, hvarefter jag återvände hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
