Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PRINSESSAN DUN JA.
107
djupt sörjande henne. Och min moder talade mig till och sade: jag vill
veta, hvad ondt du tillfogat henne, och hvarmed du krossat hennes hjerta.
Ofta, o min son, tillfrågade jag henne om orsaken till hennes sjuklighet;
men hon ville icke meddela mig någonting. Jag besvär dig derföre vid
Allah, att du säger mig, hvad ondt du tillfogat henne, och på hvad sätt
du tillskyndat henne döden! — Jag svarade: jag har icke tillfogat henne
någonting ondt. — Men min moder återtog: måtte Allah hämnas henne
på dig! Hon anförtrodde ingenting åt mig, utan fördolde furhållandet med
sig, Snda tilldess hon var nära döden, men bibehöll dock alltjemt sin
tillgifvenhet fur dig. När hon dog, befann jag mig hos henne, och hon
öppnade sina ögon och sade till mig: o du, min farbroders maka, måtte Gud
anse din son utan skuld i min död, och måtte Han icke straffa honom
för det, som han gjort mig; ty nu förflyttar Gud mig från den
förgängliga verlden till den eviga. Men jag inföll: o min dotter, måtte Gud
bevara dig och bevara din ungdom! Och jag gjorde henne frågor om
orsaken till hennes sjukdom; men hon gaf mig icke något svar. Hon blott
log och sade: o maka till min farbroder, om din son fürspöijer hog att
gå till det ställe, dit han är van att gå, så tillsäg honom, att vid
bortgåendet derifrån uttala följande ord: trohet är god, och förräderi är lågt;
— detta begär jag af miskund ined honom, på det jag måtte bevisa
honom medlidande i detta lifvet och efter min död. Derefter gaf hon mig
någonting, som jag skulle lemna dig, men tog af mig en ed, att jag icke
skulle gifva dig det, förrän jag såg dig gråtande och sörjande öfver
henne; det, som jag fick af henne, har jag ännu; och när jag ser dig i
det tillstånd, hon beskref, skall jag lemna dig det. — Jag sade till henne:
visa mig hvad det är! Men hon ville det icke.
Från denna stund tänkte jag blott på mina nQjen och glömde min
fränkas död. Jag var obeständig till sinnes och skulle helst hafva
tillbringat både nätter och dagar med min älskade, och knappt hade nästa
natt börjat skymma, förrän jag åter begaf mig till trädgården. Der satt
jungfrun, brinnande af otålighet att fa se mig; men så snart hon blifvit
mig varse, hastade hon till mig, slingrade sina armar kring min hals och
gjorde mig frågor om min fränka. Jag svarade henne: hon är död, och
vi hafva sjungit klagosånger och förrättat läsningar tir Korän för hennes
salighet; fyra nätter hafva gått till ända sedan hennes död, och detta är
nu femte natten. — När hon hört detta, gaf hon till ett anskri och grät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
