Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PRINSESSAN DUN JA.
171
utan sade tiil mig: du måste skaffa mig någon, som kan läsa detta bref
och göra mig underrättad om dess innehåll, på det mitt hjerta måtte bli
Jugnadt och mitt sinne tröstadt. — Du vet, o min son, att den, snm
älskar, ofta plågas af onda aningar; visa mig derföre den ynnesten att läsa
detta bref, medan du står utanför gardinen, och hans syster hör derpå
inanför dörren. Om du detta gör, skall du undfå belöning af Honom, som
hör Musulmannens böner ech jagar undan bekymren från hans själ, ty
Guds Apostel (måtte Gud beskydda och bevara honom!) har sagt: eho,
som från den bedröfvades sinne bortjagar en af denna verldens
bedröf-velser, från hans sinne skall Gud förjaga en af bedröfvelserna i den
kommande verlden, — och, på ett annat ställe: eho, som från sin broders
Själ borttager ett af denna verldens bekymmer, från hans sjBl skall Gud
borttaga två och sjutio af bekymren på uppståndelsens dag. Och nu har
jag bönfallit hos dig: besvik mig icke i min förväntan! — Jag svarade:
jag hör och lyder! Visa mig vägen!
Hon gick framför mig, och jag fö[jde efter henne ett litet stycke,
tilldess vi anlände till en med koppar beklädd stor port, vid hvilken hon
stadnade och utropade några ord på Persiska, då en jungfru genast
nalkades med lätta och dansande steg. Hennes benkläder voro uppvikna till
knäen, och jag såg ett par ben, så sköna, att både ögon och sinnen
förtjusades; de liknade två pelare af alabaster, prydda med juvelbesatta
ringar af guld. Hon hade lyft upp släpet af sin klädning och bar det på
armen; ärmarne voro uppskjutna, och jag kunde se hennes hvita
handlof-var med två par armband; örringar af perlor hängde i hennes öron, och
hennes hals var omgifven med ett t^nd af dyrbara ädelstenar; hennes
hufvud var betäckt med en alldeles ny slöja, på hvilken ädelstenar
gnistrade. Hon hade fäst upp sin underklädning i det band, som uppbar
benkläderna, och det såg ut, soin skulle hon varit sysselsatt med något
hushållsbestyr. När hon blifvit mig varse, yttrade hon med en röst, så
\juf och vältalig, att jag aldrig hört den öfverträffas i Ijufhet: o min
moder, är detta han, soin kommit för att läsa brefvet? Modern svarade: ja!
— och jungfrun sträckte ut sin hand mot inig med brefvet. Hon kunde
stå vid pass tre alnar ifrån dörren, och jag sträckte ut min hand för att
taga brefvet ifrån henne samt räckte hufvudet och axlarna inanför dörren
för att komma henne närmare; men inan jag anade hvad hon ämnade
göra, hade gumman stött mig i ryggen med sitt hufvud och fört mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
