- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / II. Bandet /
176

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

BERÄTTELSEN OM T ADJ EL-MULCK

upphört att rinna, och hon gaf mig en bägare vin att dricka samt
sparkade till mig med sin fot.

Jag reste mig upp, men var i början ur stånd att gå; dock släpade
jag mig småningom framåt, tilldess jag anlände till min hustrus port
Denna stod öppen, och jag gick in derigenom, utan att veta hvad jag
gjorde; min hustru kom och tog emot mig samt förde mig till salen, der
jag föll i djup sömn;, men när jag vaknade, fann jag mig liggande vid
porten till trädgården.

I ångest reste jag mig upp och begaf mig till mitt eget hem. När
jag trädde in i huset, satt min moder der och grät öfver mig, ropande:
o att jag visste, min son, i hvilket land du är! Då nalkades jag och
kastade mig i hennes famn; och så snart hon blef inig varse, insåg hon,
att jag icke befann mig väl. Mitt ansigte var ömsom gult, ömsom svart;
och jag kom ihog min fränka saint den ömhet, hon visat mig, och var
öfvertygad, att hon älskade mig. Jag grät öfver henne: min moder grät
likaledes och sade derefter till mig: o min son, din fader är död. iMen
nu stegrades min förtviflan yttermer, och jag grät, tilldess jag förlorade
sansningen; när jag åter kommit till mig, kastade jag en blick åt det
ställe, der min fränka brukat sitta, och grät återigen, tilldess jag svimmade,
så våldsam var min sorg. Först vid midnatten upphörde jag att gråta
och klaga; men då sade min moder till inig: din fader har varit död i
tio dagar. Men jag svarade: jag tänker icke på någon annan än min
fränka, ty jag förtjenar det, som vederfarits mig, för det jag stötte henne
ifrån mig, när hon älskade mig. Då frågade min moder: hvad är det,
som vederfarits dig? Jag berättade henne allt hvad som händt mig, och
hon yttrade: prisad vare Gud, att detta hände dig, och att hon icke
slagtat dig! Hon lade läkemedel på mitt sår, som helades, så att jag
återvann mina fordna krafter, och hon sade till mig: o min son, jag vill nu
lemna dig det, som din fränka anförtrott mig för din räkning, ty det är
ditt, och hon tog af mig en ed, att jag icke skulle lemna det åt dig,
förrän jag såg, att du kom ihog henne och söijde öfver henne saint att
din känsla för en annan var försvunnen; nu hoppas jag, att detta är
verkliga förhållandet med dig. — Hon stod upp, öppnade kistan och framtog
derur detta lärftsstycke med de derpå broderade gazellerna, hvilket jag
ursprungligen gifvit henne; när jag tagit det i handen, varseblef jag derpå
några verser, hvari hon klagade öfver sin obesvarade kärlek till mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/2/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free