Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
BERiTTEIJgEN OM TADJ EL-MULUK
ken svarade: jag ser ingenting ondt deri, att jag beviljar dig denna bfln.
Niir han sade detta, gaf jag honom något penningar och sade till honom:
köp oss för detta någonting till mats! Han mottog med glädje penningarna,
öppnade dörren och förde mig in, och vi gingo framåt, tilldess vi kommo
till ett ljufligt ställe, der han gaf mig några välsmakande frukter, i det
han sade: sitt stilla här, medan jag går bort och kommer hit tillbaka! Han
gick, var frånvarande en stund och kom sedan tillbaka med ett stekt
lamm; — vi åto, tilldess vi blifvit förnöjda; men mitt hjerta längtade efter
att få se prinsessan, och medau ,vj sutto der, si! då öppnades dörren.
Sheiken sade till mig: statt upp och stick dig undan! Jag stod upp och
stack mig undan; men en svart eunuch tittade in med hufvudet inanför
dörren och sade: o sheik, finnes det någon hos dig? Han svarade: ney!
— Slut då dörren till! — återtog eunuchen, hvarpå sheiken tillslöt porten
till trädgården. Och si! prinsessan Dunja kom. När jag såg henne, trodde
jag, att månen hade stigit ned till jorden; mina tankar förvirrades, och
jag trängtade efter henne som den törstande längtar efter vatten; men
efter en stund stängde hon igen dörren och aflägsnade sig. Jag lemnade
likaledes mitt gömställe och trädgården samt begaf mig till min boning,
väl vetande, att jag icke skulle kunna vinna tillträde till henne; och när
mina följeslagare redde sig till afresa, rustade äfven jag mig dertill och
reste med dem på vägen till din stad, hvarunder vid ankomsten hit vi
träffade dig. — Detta är^nin berättelse, och detta är det, som vederfarits
mig. Frid vare dig!
Fortsättning; af Berättelsen om Tadj el-Mulufe
oeH Prinsessan Dunja.
När Tacjj el-Muluk hört denna berättelse, blef hajis lyerta uppfyldt af
kärlek till prinsessan Dunja. Han besteg sin häst, tog med sig Aziz och
återvände till sin faders stad, der han skänkte honom ett hus och försåg
honom med allt, som han behöfde, hvarefter han lemnade honom och
begaf sig till sitt palats. Hans tårar runnö öfver hans kinder (att höra
inverkar på menniskan lika mycket, som att se och att umgås), och hans
bedröfvelse fortfor, tilldess hans fader kom till honom, varseblef, att hans
hy blifvit förändrad, och förstod, att lian led af ångest och. smärta,
hvarföre han sade till honom: o min son, säg .mig, hur det förhåller sig med
dig, och* berätta mig hvad som händt, eftersom ditt ansigtes hy fir för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
