Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PBIOTEiSAN DCTUA.
195
Ta<tø. el-Muluk till Aziz: o min broder, jag har nu icke iBngre behof af
boden, eftersom det ändamål Sr vunnet, för hvilket jag tog densamma;
jag skänker den derföre med allt hvad den innehåller åt dig, för det du
följt med mig uti främmande land och varit så länge borta från ditt
fädernesland. Aziz mottog skänken, och de sutto samtalande med hvarandra.
Tadj el-Muluk gjorde honom frågor om hans sällsamma äfventyr, och
Aziz berättade hvad som tilldragit sig med honom. Derefter gjorde de
veziren hekant med Taijj el-Muluks afsigt och frågade honom: hvad är
att göra? Han svarade: låtom oss begifva oss till trädgården! De klädde
sig följaktligen alla 1 sina dyrbaraste drägter, gingo bort, åtföljda af tre
hvita slafvar, och togo vägen till trädgården. I denna ftinnos träd och
rinnande Vatten till öfverflöd; men uppsyningsmannen satt vid trädgårdens
pört. De helsade honom, och han besvarade deras helsning; men veziren
gaf honom hundrade guldstycken och sade till honom: jag ber dig
mottaga dessa penningar och köpa oss någonting att spisa; ty vi äro
främlingar, och jag har med mig dessa barn, hvilka jag önskade förskaffa
någon förströelse. Uppsyningsmannen tog guldet och svarade: träden in
och förströn eder; alltsammans är eder egendom; och sitten ned, tilldess
jag kommer tillbaka till eder med någonting att äta! Derpå begaf han sig
till torget, men veziren, Tadj el-Muluk och Aziz gingo in i trädgården,
Sedan trftdgånjsuppsyningsmannen hade aflägsnat sig; den sistnämde kom
likväl snart tillbaka och medförde ett stekt lamm, hvilket han ställde
framför dem. De åto, tvådde sina händer och sutto der, samtalande med
hvarandra, och veziren sade: meddela mig några underrättelser om denna
tj^dgård; tillhör han dig, eller har du honom mot lega? Sheiken svarade:
han tillbör icke mig, utan konungens dotter, prinsessan Dut\ja. — Huru
stor är då din månadtliga lön? —frågade veziren. Han svarade: ett
guldstycke och ingenting derutöfver. Och veziren, som kastade en blick
utöfver trädgården, varseblef der ett högt, men gammalt palats, och han
sade: o sheik, jag önskar här utföra ett godt verk, som skall tjena dig
till en påminnelse om mig. — Hvad är det för ett godt verk, soin du
önskar utföra? — frågade sheiken. Veziren sade: tag dessa trehundrade
guldstycken! Och när sheiken hörde talas om guld, svarade han: o min
herre, gör hvad dig för godt synes. Dermed tog han guldet, och veziren
sade till honom: om det är Guds vilja (Hans namn vare upphöjdt!) så
skola vi på detta ställe utföra ett godt verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
