Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
BERÄTTELSEN OM T ADJ EL-MULCK
nucher, och ditt hjerta skall fcke bfr fömöjdt, så fånge de Äro med oss:
afskeda dem derföre ifrån vårt sällskap! — Du har talat rätt, — sade
prinsessan Dunja och afskedade eunucherna. En liten stund derefter,
under det hon vandrade framåt, blef Tadj el-Muluk henne^varse, och han
beskådade hennes skönhet och’älskvärdhet, utan att hon visste deraf;
men för hvarje gång soin han kastade en blick på henne, svimmadé han,
så utomordentliga voro hennes behag. Imellertid ledde den gamla ammati
samtalet på palatset hvilket på vezirens befallning blifvit måladt, och
prinsessan Durya trädde in der, betraktade taflorna och såg foglarna,
fogel-ffingaren och dufvorna. Då utropade hon: upphöjd vare Guds
fullkom-lighet! Sannerligen Br icke detta en afbildning af det, som jag såg uti
min dröm! — Hon fortfor att betrakta de afbildade foglarna,
fogelftnga-ren och nätet förundrade sig och sade: o min amma, det var min vana
att yttra mig hårdt öfver männen och hata dem; men se påfbgelfHngaren,
huru han dödat dufhonan, och huru hannen kommit undan samt varit på
väg tillbaka till sin maka för att befria henne; men roffogeln har slagit
ned på honom och fångat honom. Gumman låtsade icke desto mindre
okunnighet om allt detta och fortfor att förströ henne med talande, tilldess
de bägge nalkades det ställe, der Tadj el-Muluk hade gömt sig. Då gjorde
gumman ett tecken till honom, att han skulle gå fram utanför palatsets
fönster; och medan prinsessan Dunja stod der, kastade hoH en blick åt
sidan och fick se honom, blef varse hans anletes skönhet och hans smärta
vext samt yttrade: o min amma, hvarifrån kommer den vackra
ynglingen? Gumman svarade: jag känner honom icke; men jag föreställer mig,
att han Br son af en stor konung, ty han Br utmBrkt i skönhet och
älskvärdhet. Och prinsessan Durya blef förtjust uti honom. Den trolhnagt,
som hållit henne bunden, var upphäfd; hennes hjerta besegrades af hans
skönhet och älskvBrdhet; hon intogs af den häftigaste kärlek och sade
till den gamla qvinnan: o min amma, den unga mannen Br i sanning
skön. Gumman svarade: du har talat sanning, o min herrskarinna. Och
hon gjorde åt konungasonen ett tecken, att han skulle återvända hem.
Kärlekens eld blossade inom honom, han tar hänryckt och tänkte blott
på föremålet för sin låga; imellertid gick han och tog affcked af
trädgårdens uppsyningsman samt begaf sig hein, för att icke vara olydig mot
gumman, och undenättade veziren samt Aziz derom, att iion gifvit honom
tecken att gå. Bägge uppmanade de honom till tålamod øch sade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
