Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 berättelsen om au, bekkårs son,
dig obenfigen eller svekftill, och om ditt furhållande till henne blifvit for
rådt? — Och Ali, Bekkårs son, — säger Abu-l-Hasan, — lyssnade till
mina ord och tackade mig för dem. — Nu hade jag (så fortfar han) en
vän, som var bekant med mina förhållanden och derjemte kände, huru det
stod till ined Ali, Bekkårs son, samt visste, det vi voro vänner till
hvarandra; men ingen utom honom egde kännedom af det, som tilldragit sig
oss imellan; — denna vän brukade besöka mig och höra efter, huru det
stod till ined Ali, Bekkårs son, och kort efteråt gjorde han mig likaledes
frågor om jungfrun. Då svarade jag honom: hon inbjöd honom till sig.
och något mera än det, som redan egt rum dem imellan, kan icke gå
för sig. Mellan dein har ingenting vidare skett; men jag har för min
egen del upptänkt ett sätt att gå till väga, hvilket jag skulle önska
meddela dig. — Hans vän frågade: hvad har du uttänkt? Och Abu-l-Hasan
svarade: jag är en man, känd för att stå i vidsträckta förbindelser med
både män och qvinnor, och jag fruktar, att förhållandet mellan dessa bägge
skall bli upptäckt, och att en sådan händelse skall bli orsaken till mitt
förderf, att min egendom skall bli mig beröfvad och min fainiy bragt till
tiggarstafven. Nu är det min mening, att jag bör samka ihop min
egendom, reda mig till resa och begifva mig till staden Basrah samt
qvar-stadna der, tilldess jag sett utgången på deras äfventyr, utan att någon
känner min andel deruti; de syelfva veta nämligen icke till sig för kärlek,
och en brefvexling har böljat imellan dem. Den, som går med brefven
mellan dem, är en slafvinna, som för närvarande förvarar deras
hemlighet; men jag befarar, att en ångest skall komma öfver henne, och att
hon skall uppenbara deras förhållande för någon, hvarigenom saken kan
bli beryktad och mitt eget förderf bli följden, ty jag vet ingenting,
hvarmed jag kan ursaka mig för mina domare. — Hans vän svarade: du har
förtrott mig en farlig sak; en sak, hvilken måste med bäfvan uppfylla
äfven de visa och förståndiga. Måtte Gud från dig afvända det onda, som
du befarar, och rädda dig från det, som du fruktar! Din plan är god och
rigtig. — Då begaf sig Abu-l-Hasan till sitt hus, der han sysselsatte sig
med att uppgöra sina angelägenheter och att rusta sig för resan till
staden Basrah. Tre dagar hade icke gått till ända, förrän han hunnit afsluta
allt och redan begifvit sig på väg.
Tre dagar sednare kom hans vän på besök till honom, men träffade
honom icke, utan hörde sig om efter honom hos hans grannar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
