Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
BBHÄTTEL88H (Ml ALI, BBUAR8 SON,
rätta. När juveleraren hört detta, återvände han till det hus, der hair
bodde, och sade vid sig sjelf: sannerligen är icke det, som vederfarits
mig, just detsamma, som Abu-l-Hasan befarade, och för hvars skull han
reste till Basrah; men nu har jag fallit uti just den snaran.
Att juvelerarens hus blifvit plundradt, blef snart beryktadt ibland
folket, och han belägrades af besökande från alla håll och kanter; somliga
gladde sig åt hans missöde, andra visade deltagande för hans ängslan,
när han beklagade sig tör dem och hvarken åt eller drack. Men under
det han satt der och ångrade sitt deltagande i Alis kärleksäfventyr, si! då
trädde en af hans tjenare in till honom och sade: der ute vid porten
står någon, som frågar efter dig; men jag känner honom icke.
Juveleraren gick ut och helsade den främmande, hvilken icke heller han kände;
och mannen sade: jag har någonting att meddela dig. Han förde honom
in i huset och frågade: hvad har du att säga mig? Mannen svarade:
gack med mig till ditt andra hus! Juveleraren återtog: vet du, att jag
har ett annat hus? Då svarade han: jag vet hela förhållandet med dig,
och jag känner derjemte någonting, genom hvilket Gud skall förskingra
din ängslan. — Då sade jag vid mig sjelf (fortfar juveleraren): jag skalf
följa honom dit han önskar. Jag begaf mig med honom till huset; rnea
när mannen såg det, sade han: här finnes ingen dörrvaktare, och vi kunna
icke sitta här; följ derföre med mig till ett annat ställe! Mannen fortfor
att gå från det ena stället till det andra, och jag följde med honom,
tilldess mörkret öfverraskade oss; men jag gjorde honom icke alls någea
fråga. Han fortfor alltjemt att gå, och jag följde honom, tilldess vi
kommo ut på öppna slätten, då han sade: följ mig! Han började no gå
fortare, och jag påskyndade likaledes mina steg, tilldess vi kommo ned
till floden, der vi bägge gingo ombord på en båt, hvars roddare förde
oss öfver till andra stranden. Der steg han i land och jag likaledes; lian
fattade mig i handen och förde mig in på en gata, der jag aldrig varit
förr under hela min lifstid, och jag visste nu alldeles icke, hvar jag
befann mig. Här stadnade han vid porten till ett hus, öppnade porten och
steg in, förde mig in dit med sig och stängde porten med ett lås af jern.
Han förde mig genom en gång, tilldess vi befunno oss midt ibland tio
män, alla hvarandra så lika, som skulle de varit en och samma; oeh de
voro bröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
