Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH SHEMS EK-NAHAR.
33
Nar vi kommit in, helsade min följeslagare dem; de besvarade hans
helsning och tillsade mig att sitta ned. Jag satte mig, ty jag var
uttröttad af det långvariga gåendet; men de skaffade mig något rosenvatten,
hvilket de stänkte uti mitt ansigte, gåfvo mig vin att dricka och ställde
mat framför mig. Då sade jag vid mig sjelf: vore det någonting skadligt
uti maten, så skulle de icke äta tillika med mig. Men när vi efter
måltiden tvått våra händer, återvände vi hvar för sig till sin plats, och de
sade: känner du oss? Jag svarade: ny’; icke heller har jag någonsin i
min lifstid varit här i er bostad, eller vet jag hvem han är, som fört mig
hit ibland er. De fortforo: meddela oss dina händelser, men far icke med
svek och osanning! Då sade jag: veten, att mina händelser äro
underbara, och det, som träffat mig, utomordentligt! Eller, — tillade jag, —
ären j bekanta med något af det, som vederfarits mig? De svarade.- ja.
Vi äro desamma, som röfvade din egendom nästförlidna natt; vi bortförde
likaledes din vän och sångerskan. Då sade jag: måtte Gud nedlåta sitt
beskärms förhänge öfver er! Hvar befinna sig min vän och sångerskan?
De gjorde med händerna ett tecken åt mig, pekade åt ena sidan och
sade: här! Men, vid Allah, o min broder, — tillade de, — ingen af oss
känner deras hemlighet, och sedan vi förde dem hit har ingen talat vid
dem eller gjort dein några frågor, detta derföre att de förefallit oss så
värdiga och vördnadsbjudande; en omständighet, som också föranledde, att
vi qj hafva dödat dem. Låt oss derföre veta, hvilka de verkligen äro, så
skall du vara trygg för både ditt eget lif och deras! — När jag hörde
dessa ord, —berättar juveleraren, — var jag nära döden af fruktan och
ångest, och jag sade till dem: veten, att, om ädelmodet är försvunnet från
jorden, så finns det ännu qvar endast hos er, och om jag har någon
hemlighet, hvilken jag fruktar för att uppenbara, så skolen ni allena bli
förvarare deraf. På detta sätt började jag slå omkring mig med ord, men
insåg, att beredvillighet till att meddela dem alltsammans skulle vara
fördelaktigare än allt hpmlighetskrämeri, hvarföre jag ock meddelade dem
allt, som timat med mig, från början till slut. När de hört det, frågade
de: är denna unga man Ali, Bekkàrs son, och fruntimret Shems en-Nahàr?
Och de ursakade sig för dem bägge och sade derefter till mig: af det,
som vi togo uti ditt hus, är en del förskingradt, och detta är det, som
finnes qvar. De återställde derpå till mig det mesta af sakerna och
for-T«.r. orli Km Pf.lt. II] K. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
