- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / III. Bandet /
35

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH SHEMS BN-NAHAH.

35

hvarifrån en stig ledde till vår stadsdel; der landade vi och vandrade,
åtföljda af en del utaf ryttarne, till Alis, Bekkårs sons, hus, der de med oss
fG|jande ryttarne togo afsked och vände om.

Vi åter begåfvo oss in uti huset och voro ur stånd att röra oss från
stället eller urskilja morgon fVån afton, och i detta tillstånd förblefvo vi,
tilldess morgonen kom. Mot slutet af dagen föll Ali, Bekkårs son, uti
van-magt, och män och qvinnor gräto öfver honom, der han låg utsträckt
och utan rörelse. Några medlemmar af hans familj kommo till mig och
sade: säg oss hvad som händt med vår son och meddela oss orsaken till
det tillstånd, hvari han befinner sig! Jag svarade: j män, hören mina
ord och behandlen mig icke illa, utan hafven tålamod, tilldess han
kommit till sans igen, så skall han sjelf meddela er sina händelser. Jag
bön-föll och besvor dem att undvika allt sådant, som skulle kunna nedsätta
mig i deras ögon, och medan vi talade på detta sätt, si! då rörde sig
Ali, Bekkårs son, på sin bädd, och hans fami|j fröjdades, och de nyfikna
begåfvo sig ifrån honom; men hans husfolk förbjud mig att begifva mig
derifrån. Man stänkte rosenvatten i hans ansigte, och när han kommit
till sans igen och kunde andas, böljade de göra honom frågor oin hans
fcjftnnande; han ämnade också meddela dem allt; men hans tunga
förderf ,.e icke röra sig med tillräcklig hast. Då gjorde han åt dem ett
tecken, att de skulle låta mig få vända tillbaka till min boning.

De släppte mig följaktligen fri, och jag gick, $jelf knappast troende
på att jag kommit undan, samt tog vägen till mitt hus, åtföljd af tvänne
män, ända tilldess jag kommit in och befann mig ibland de mina. När
de sågo mig uti detta tillstånd, slogo de sig för sina ansigten; men jag
vinkade åt dem med handen, att de skulle vara tysta, och de tystnade.
Derpå gingo de bägge männen sin väg; men jag kastade mig oroligt på
min bädd under det återstående af natten och vaknade icke förrän midt
på förmiddagen, då jag fann de mina samlade omkring mig och hörde
dem säga: hvem har fört olycka öfver dig, och genom hvars elakhet har
du kommit i obehag? Men jag sade till dem: bringen mig något vin!
De kommo med vin, och jag drack, tilldess jag blifvit belåten, men sade
derefter till dem: det, som skett, är skedt. Då aflägsnade de sig. Derpå
ursakade jag mig för mina vänner och frågade dem om de saker, som
kommit bort ifrån mitt hus, samt om någonting deraf kommit tillbaka
igen. De svarade: en del deraf har kommit tillbaka; det kom nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/3/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free