Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 BERÄTTELSEN OM AU, BEKKÅRS SON,
en man och kastade ned det inanfor porten; men vi sågo honom icke
närmare. DA lugnade jag mig och stadnade uti mitt hus tvänne dagar,
ur stånd att resa mig från bädden. Snart återkommo mina krafter, och
jag begaf mig uti badet? men mitt hjerta var oroligt for Bekkårs son och
Shems en-Nahàr, ty om dein hade jag under hela tiden ingenting hört
och hade icke heller varit i stånd att begifva mig till Alis, Bekkårs sons,
hus, lika litet som jag förmått att hålla mig stilla hemma, så mycket
fruktade jag för min egen del. Infor Gud (hvars namn vare prisadt!) ångrade
jag nu allt hvad jag gjort och lofvade honom för min räddning.
Efter någon tid ingaf mitt hjerta mig att begifva mig till det förut
omnämda stället, men att genast vända tillbaka derifrån; och just som
jag var färdig att gå, varseblef jag en qvinna, hvilken jag uppmärksamt
betraktade, då si! det var Shems en-Nahårs slafvinna. Så snart jag känt
igen henne, började jag gå på och påskynda mina steg; men hon fötøde
mig, och jag blef orolig deröfver. Hvarje gång jag såg mig om efter
henne, greps jag af rädsla; men hon ropade alltjemt: stadna, så får jag
säga dig någonting! Jag gaf likväl ingen akt på henne och stadnade icke,
förrän jag kom till en moské på ett folktomt ställe; der sade hon till
mig: gack in uti denna moské, på det jag måtte fa säga dig ett ord, och
frukta ingenting! Hon besvor mig derom, och jag gick in i moskéen, dit
hon följde efter mig; der förrättade jag först min bön och nalkades sedan
till henne med en djup suck samt frågade: hvad önskar du? Hon frågade
mig, huru det förhöll sig med mig; och jag berättade henne allt, som
tilldragit sig med mig och med Ali, Bekkårs son, samt frågade henne hvad
hon hade att berätta. Vet, — svarade hon, — att, när jag såg, det
mannen brutit upp porten till ditt hus och kommit in deri, blef jag rädd och
fruktade, att de skulle vara utsända af khalifen, att de genast skulle gripa
mig och min matmoder, samt att vår sista stund vore kommen; derföre
flydde jag öfver de platta taken; de bägge tjenarinnorna följde mig, och
vi hoppade från ett högt ställe ned ibland en hop folk samt fortsatte
vår flykt vidare, tilldess vi uti det bedröfligaste tillstånd kommo till
kha-lifens palats. Vi höllo vårt äfventyr hemligt och förblefvo i det
plågsammaste tillstånd, som skulle vi hafva legat på glödande kol, ända tills det
blef mörkt den nästföljande natten. Då öppnade jag porten åt floden och
kallade på den roddare, som fört oss bort natten förut, samt yttrade till
honom: vi veta icke, hvad det blifvit af min matmoder; tag mig derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
