- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / III. Bandet /
42

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4’2

BERÄTTELSEN OM ALI, BESKARS SON,

skola vi återvända. Han tillade: hvad skall jag företaga, o min broder,
och hvad är ditt råd? — Jag svarade: det är mitt råd, att du tager med
dig af din egendom så mycket du kan samt af dina unga män dem, på
hvilka du kan lita, och att du med mig begifver dig till ett annat hus,
inan denna dag gått till ända. Han svarade: jag hör och lyder! Han
stod upp förfärad, rådvill och ur stånd att hålla sig uppe på sina ben,
ty stundom förmådde han taga ett steg, men föll strax derefter åter
omkull. Han samkade ihop hvad han kunde, ursakade sig hos de sina,
utdelade åt dem några befallningar, tog med sig lastade kameler och satt
upp på sin häst. Jag hade gjort på samma sätt, och vi begåfvo oss
hemligen på väg, men stadnade icke under hela det återstående af dagen
och den närmast följande aftonen, förrän sent på natten, då vi aflastade
kamelerna, bundo ihop deras fötter och lade oss att sofva. Vår trötthet
var så stor, att vi försummade all uppmärksamhet på oss sjelfva; och si!
röfvare omringade oss, togo allt hvad vi hade med oss samt dödade våra
unga män, som sökte att försvara oss. De lemnade oss qvar der vi
voro i det eländigaste tillstånd, sedan de tagit ifrån oss vår egendom.
Vi stodo upp och vandrade ända till morgonen, då vi anlände till en
stad, der vi gingo in och begåfvo oss halfnakna till stadens moské.

Vi sutto i en vrå af moskéen under det återstående af dagen och
tillbragte der den nästföljande natten utan både mat och dryck. I
gryningen förrättade vi morgonbönen och satte oss ned igen, och si! en man
trädde in, helsade oss, förrättade sin bön, begaf sig derefter till oss och
sade: o män, ären J främlingar? Vi svarade: ja! Röfvare hafva
öfver-fallit oss och pluudrat oss, och vi sökte vår tillflykt i denna stad; men
vi känna här ingen, hos hvilken vi kunna få bo. Då sade mannen till
oss: viljen J q stå upp och följa mig till mitt hus? Jag sade då till Ali,
Bekkdrs son: statt upp och låtom oss följa med honom och sålunda
undvika tvänne obehagligheter, först den, att någon, som känner oss, kan
komma till denna moské och känna igen oss, hvaraf vi kunna hafva
mehn, och dernäst den, att vi som främlingar icke hafva någon bostad.
Ali, Bekkàrs son, svarade: gör hvad du Anner vara bäst! Mannen sade
nu till oss för andra gången: J fattiga män, efterkommen min begäran
och följen med mig till mitt hus! Jag svarade: vi höra och lyda! Då tog
mannen af sig en del af sina egna kläder och satte på oss samt talade
vänligt till oss; och vi stodo upp samt gingo med honom till hans hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free